Kyrkans familjerådgivning i Helsingfors firar sitt 80-årsjubileum med att ordna en paneldebatt – och slå larm.
– Just nu skär samhället ner på hjälpverksamhet för dem som har det allra svårast, säger Anna Korkman Lopes, närförman vid familjerådgivningen.
Hon är mycket oroad över situationen. Redan tidigare har familjerådgivningens resurser räckt till bara för hälften av de familjer som sökt hjälp. Nu har gemensamma kyrkorådet i Helsingfors fattat beslutet att en del av familjerådgivningens resurser ska flyttas över till församlingarna.
– Det finns ett enormt behov som vi inte räcker till för. Nu flyttas en del av ansvaret över till församlingarna, där de anställda redan verkar ha fullt upp. Och det arbete vi gör är inte enkelt – det kräver utbildning att vägleda par.
Hon är oroad över att besluten fattats så snabbt att församlingarna inte riktigt hängt med. Exempelvis lyckades familjerådgivningen inte fylla en kurs för församlingsanställda som ska delta i det här arbetet.
Hur fixar vi det då?
När familjerådgivningen i Helsingfors firar 80 år gör de det genom en paneldebatt där de hoppas att man ska komma någon bit på vägen när det gäller att hitta lösningar.
– Det här är en sak som kommer att beröra oss alla och som vi måste diskutera. Okej, det finns allt mindre pengar och olika organisationer inom tredje sektorn får inte längre stöd för sin verksamhet. Men hur fixar vi det då? Vuxna människor som känner sitt ansvar borde inse att vi inte kan lämna familjer med små barn ensamma med sina problem. Problemen försvinner inte, de växer.
– Om vi har en massa barn och unga som växer upp i hem där man inte har resurser att klara vardagen, då kommer de söka en annan gemenskap. När det finns behov som inte blir mötta så leder det till problem.
Vad är ”kyrkans sak”?
Hon tänker att vi måste tänka om vårt sätt att se på barn och familjer.
– I länder där det samhälleliga stödet inte finns, där finns det i stället en större gemenskap som stöder. Kanske vi behöver få upp ögonen för det igen. Vi kan inte strunta i hur grannen har det, för det kommer att beröra oss själva förr eller senare.
I församlingarna tänker man ofta att det inte är ”kyrkans sak” att erbjuda psykoterapi, vilket ju är det arbetsredskap som familjerådgivarna använder.
– Det var i tiden inte heller kyrkans sak att lära folk läsa eller att vårda sjuka, men man gjorde det ändå. Det handlar om barmhärtighet, det handlar om vår nästa. Något blir inte kyrkligt bara av att det står i gudstjänstordningen. Hur kan man vara kristen utan att bry sig om vad som sker i samhället?
Vad kan då den vanliga församlingsmedlemmen göra?
– Du kan bry dig om och engagera dig i människors liv. Du kan prata med grannar, höra hur folk har det. Ställ upp på frivilligverksamhet. Du kan också lyssna på vår paneldebatt för att vara med och fundera på lösningar.
När Anna Korkman Lopes diskuterade barnfamiljernas framtid med Jeanette Björkqvist inför paneldebatten sa Björkqvist: Vi vet ju redan hur det går, det går som under 90-talets ”lama”. Det är inte så att vi inte skulle veta vad som händer.
– Kanske vi inte ska upprepa de misstag som gjordes då. Vi kan faktiskt lära oss av historien, säger Anna Korkman Lopes.
Paneldebatt om familjer och framtiden
– Kyrkans familjerådgivning firar sin 80-årsfest måndag 20.10.2025 kl. 12.30–16 i Berghälls kyrka.
– På programmet står en paneldebatt om familjernas behov och stöd. Hur ska vi som samhälle se till att familjerna inte blir ensamma? Debatten leds av Jeanette Björkqvist och den går i huvudsak på finska. I panelen sitter ekonom Sixten Korkman, biskop Teemu Laajasalo, barnombudsman Elina Pekkarinen och Sostes generalsekreterare Vertti Kiukas.
