Nobelpristagaren, läkaren Denis Mukwege, 70, växte upp som ett av åtta barn till en pingstpastor i Kongo.
Då, på 1950-talet, ska han ha räddats till livet av den svenska barnmorskan och pingstmissionären Majken vid en livshotande infektion. Hon var verksam i Bukavu i den östligaste delen av det som i dag är den Demokratiska republiken Kongo.
År 2018 fick Denis Mukwege tillsammans med den yezidiska människorättsaktivisten Nadia Murad ta emot Nobels fredspris i Oslo, vardera för sitt arbete mot sexuellt våld som ett vapen i krig och konflikter.
I regionen där Denis Mukwege arbetat hela sitt liv är sexuellt våld mot kvinnor ett terrorvapen i landets nästan kroniska inbördeskrig. Vid Panzi-sjukhuset som Mukwege grundade 1999 har hittills över 87 000 kvinnor vårdats, av vilka över 27 000 med allvarliga gynskador som har krävt återställande, komplicerad kirurgi.
Vid sommarens världspingstkonferens i Helsingfors var Denis Mukwege en av talarna. Han är själv pingstpastor vid sidan av sitt arbete och arbetar med stöd av Pingstkyrkans biståndsorgan i Finland och Sverige, Fida och PMU. I Finland träffade Denis Mukwege president Alexander Stubb och utrikesminister Elina Valtonen.
På konferensscenen i Ishallen intervjuas han av den svenska PMU-direktorn Niclas Lundgren:
Du är som en profet, en människorättsaktivist som mött världsledare och fått många pris för ditt arbete för kvinnor som upplevt våld. Du talar för dem som inte kan tala för sig själva. Varifrån kommer din passion och vision?
– Mitt hjärta brinner för mer än bara mitt land, för kvinnor och barn i Kongo. Det brinner för att agera när de som har makt gör fel mot dem som inte har någon röst. Det här händer överallt i världen. När rätten inte respekteras kan vi kristna inte bara se på utan att handla. Gud är rättvis och har kallat oss att stå upp för deras rätt.
"Jag var åtta år och frågade min pappa varför han inte köpte och gav sjuka barn i trakten medicin. 'Jag är ingen läkare' svarade han."
Du har berättat att du som barn brukade gå runt med din far som bad för sjuka?
–Jag var åtta år och följde med min pappa. Han var pastor och vi besökte ortsborna. En dag blev han kallad till ett barn som var sjukt och min pappa bad för barnet och gick sin väg. Jag frågade: ”Pappa, varför köpte och gav du inte barnet någon medicin?” ”Jag är ingen läkare”, svarade han. Och då sade jag att jag ska bli läkare, ”Så ger jag medicin och så får du be att den verkar.”
Svarar på kriget som gynekolog
Denis Mukwege utbildade sig i början av 1980-talet till läkare i grannlandet Burundi och återvände hem till Kongo (då Zaire) som barnläkare. Efter att ha sett hur dåligt många barns mammor mådde fortbildade han sig efter några år sig till gynekolog i Frankrike.
Det nuvarande Demokratiska Kongo har sedan 1996 haft en nästan obruten kedja av tre inbördeskrig. Just nu krigar rebellrörelsen M23 med stöd av grannlandet Rwanda mot landets armé.
Som gynekolog fick Denis Mukwege operera allt fler kvinnor och barn med skador av våldtäkt i samband med väpnade attacker. Ibland var skadorna inte bara i kvinnors och barns underliv utan ibland också på andra inre organ.
Denis Mukwege är i dag en av de ledande experterna i världen på rekonstruerande gynkirurgi. Var fjärde minut blir enligt honom en kvinna i Kongo våldtagen. Av dem är över 35 procent barn. Sju miljoner svälter i landet.
Hans eget arbete har också drabbats, med attacker både mot hans kliniker och mot hans hem. Två av hans läkarkolleger har blivit mördade och 2012 tvingades han själv efter ett attentat att gå i exil i Frankrike.
"Man väntar sig sorg och depression. Men det är glädje, sång och dans."
– Jag hade börjat fråga: Är jag på rätt plats? Jag började söka efter trygghet någon annanstans, men efter tre månader började kvinnorna i Kongo samla pengar för min flygbiljett tillbaka, genom att sälja frukt. De hade inte två dollar om dagen för sitt eget liv, men ändå kunde de alla ge 50 dollar.
– Då förstod jag att kärleken är stark. Och att Gud är god och använder många sätt att få oss tillbaka där han vill ha oss.
Året därpå återvände Denis Mukwege till Panzikliniken, hyllad utmed den tiotals kilometer långa vägen från flygplatsen in till staden.
Sjukhuset med omkring 400 platser ger i dag kvinnor som har utsatts för sexuellt våld en helhetlig vård. Det är inte bara medicinsk vård, utan också psykologhjälp och en ny start via kvinnohem med kurser. Till sist har man också rättshjälp för att ställa kvinnans förövare inför rätta.
Det är speciellt att komma till morgonbönen i Panzi. Man väntar sig sorg och depression. Men det är glädje, sång och dans. Ni lyckas återupprätta och hela – hur går det till?
– Kvinnorna är traumatiserade av sina förövare och blir också som fångar. Men vi kan lära dem och visa hur de har blivit slavar i det som kallas Stockholmssyndromet. Också andra sjukhus för offer för sexuellt våld har börjat inse att vi behöver befria den som blivit våldtagen. De blir också exkluderade av samhället, förödmjukas av sina familjer och tvingas leva i fattigdom. Men vår mission är att säga att Jesus kan sätta den fångna fri och öppna hennes ögon. Vi visar att vi älskar dem. Det är ett starkt budskap och vi ser resultat.
Det mest bortglömda kriget
Vid Världspingstkonferensen i Helsingfors i juni avlöser talarna på det stora podiet varandra och talar om det som pingströrelsen är bra på i världen: gräsrotsarbete, att möta människor, evangelisera, ha församlingar fyllda av lovsång, musik och ambitiösa sociala projekt.
Denis Mukwege är en världspolitiker som går utöver det. Inför journalister från nordiska medier håller han vid världsmötet en brinnande appell för att världen ska se nöden i Kongo. Samma vädjan har han i år haft i en uppmärksammad opinionstext i New York Times.
– Under de gångna 30 åren har krig krävt över sex miljoner kongolesers liv. Det är den blodigaste konflikten sedan andra världskriget – och världens mest bortglömda, säger han till pressen.
– Mänskligt liv trivialiseras i Afrika. FN fyller 80 år men många stora och starka makter struntar i internationella konventioner och humanitär rätt. Den dubbelmoralen illustrerar cynismen och hyckleriet i internationell diplomati, vilket blir särskilt uppenbart i Afrika, säger Denis Mukwege.
Kyrkan, affärsfolket och mineralerna
Panzisjukhusets internationella webbplats har en något otippad flik med rubriken Mineralkonflikten. Det utfattiga, krigshärjade och moraliskt förfallna Kongo är egentligen ett av världens rikaste länder på mineraler. Det är ofta dem det krigas om. Från Kongo kommer 57 procent av världens kobolt för elbilar och smarttelefoner och 70 procent av legeringen coltan för elektronikkretsar.
– Sex miljoner dödas för att världen vill ha råvaror och strategiska mineraler från mitt land. För att få dem, nästan utan att betala, dödar de människor. Kyrkan behöver tala också med affärsvärlden för att den ska ta sitt ansvar, säger Denis Mukwege.
"Vår rörelse växer för att vi ska ta ansvar."
Världspingstkonferensen har gått ut med siffran att 644 miljoner kristna i dag hör till pingst-karismatiska kyrkor.
– Det visar att vi har trovärdighet. Men vi ska använda den för att få en ändring i samhället. Guds rike kan ske nu om vi kan arbetar för att alla människor är jämlika, för så har Gud skapat oss. Ojämlikhet går för det mesta att lösa, säger han.
Vi är många här i Helsingfors från pingstkyrkor i olika länder. Ge oss en utmaning.
– Om Gud ger vår rörelse nåden att växa, så är det inte bara för att få många människor med oss. I dag behöver vi bära vårt ansvar. Det är att bära Guds egenskaper kärlek, frid, sanning, gästvänlighet, generositet och använda det här som kyrka för att förändra vår värld. Då kommer Guds rike att komma.
FAKTA: Denis Mukwege
- Kongolesisk kirurg, gynekolog och pingstpastor, fick Nobels fredspris 2018.
- Född 1955 i Bukavu i dåvarande Kongo
- Utbildad till läkare och forskare i Burundi, Frankrike och Belgien.
- Driver sedan 1999 Panzikliniken och tre andra kvinnosjukhus i Demokratiska Kongo.
- Ledande expert i världen på rekonstruerande gynkirurgi för offer för sexuellt våld.
Denis Mukwege intervjuades på scen av Niclas Lindgren vid den 27:e världspingstkonferensen i Helsingfors den 4 juni. Intervjuavsnitten i artikeln är ur scensamtalet. Fotot är AI-redigerat.