Sirpa Tolppanen betonar vikten av inkludering i arbetet med att bygga gemenskap från grunden.

Prästen Sirpa ska bygga broar i Vanda

profilen.

Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden.

16.4.2024 kl. 15:34

Andelen invånare i Vanda som inte pratar finska eller svenska är stor, och blir allt större. Det här är en anledning till att Vanda kyrkliga samfällighet anställt Sirpa Tolppanen som församlingspastor för det engelska arbetet i Vanda.

Hennes uppgift? – Att leda samfällighetens engelskspråkiga arbete, att grunda en internationell gudstjänstgemenskap i Dickursby kyrka, att hålla förrättningar på engelska och att utveckla skriftskola på engelska.

En stor uppgift kan tyckas, men helt ensam är hon inte. Hon har arbetslaget i Vanda svenska församling i ryggen.


Din uppgift är att bygga upp en helt ny gemenskap. Hur gör man det, var börjar man?

– Jag tror att det finns många svar på den frågan och att många saker kan ske parallellt. Men först behöver vi träffas. Vi behöver sätta oss ner och ta en kopp kaffe tillsammans. Det kan ske i någons hem, i en park, på ett café eller någon helt annanstans. Det viktiga är att vi möts och delar varandra berättelser, i den utsträckning det känns bekvämt förstås.

– Samtidigt byggs verksamheten upp inom en etablerad organisation och vi behöver planera framåt och göra upp ett schema.


Hur är det att börja helt från början?

– För mig är det mycket nytt, men i Vanda svenska församling är det inte helt nytt. Den härverksamheten har redan planerats och diskuterats en tid. Och det har varit vist.

– Här har också förtroendevalda spelat en stor roll. De har sett att det här är viktigt och valt att satsa på det. Förberedelserna har varit bra.


Varför är det här arbetet viktigt för dig?

– Jag har varit involverad i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland sedan slutet av 80-talet. Under den tiden har det skett en stor förändring i huvudstadsregionen.

– I dag finns det en sådan diversitet här, och det händer så mycket bra saker. Även om det redan finns många församlingar som gör mycket bra så tror jag att vi som kyrka måste vakna, då man ser till helheten.

– Som exempel: Vi måste reflektera över vilka språk vi använder i vår marknadsföring, och i verksamheten. Vi måste sträva efter tillgänglighet och inkludering.

– I ett större sammanhang handlar det om hur tro och gemenskap kan vara en positiv faktor för samhället. Vi har en möjlighet att bygga broar här, vi har en möjlighet att skapa ett samhälle där människor mår bättre. Där alla har någon att prata med.


Vad är viktigt för dig i det här arbetet?

– Att det ska vara en inkluderade gemenskap, med allt vad det innebär.

– Jag vill också påminna mig själv om ”The ministry of presence”. Det är ett medvetet val av mig att bära min prästkrage här och att inte ha jackan helt stängd, utan låta den synas.

– Dickursby kyrka är belägen på en otrolig plats, och dessutom har vi ett café! På grund av att förutsättningarna är så goda vill jag också påminna mig själv om att kyrkan måste ta sig ut ur kyrkobyggnaden.


Vad innebär det i praktiken?

– En del av mitt arbete hoppas jag att kommer gå ut på att finnas till i omgivningar, till exempel att gå till Dickursby station. Det behöver inte nödvändigtvis leda till att jag hittar människor som vill komma till oss. Det är också värdefullt om jag kan hjälpa människor till en annan gemenskap, om det tjänar dem bättre.



Det här tankesättet verkar väldigt naturligt för dig.

– Ja. Jag har jobbat för sjömanskyrkan, som sjukhuspräst och för kyrkan i utlandet. Jag tror att det är därför jag är grundad i det här.

– Det handlar om människors liv, vad de kämpar med, var de har sin glädje. Det handlar om människor som Gud vill väl, som Gud älskar.



Sirpa Tolppanen:

Gör: Församlingspastor för internationellt arbete i Vanda svenska församling.

Bakgrund: Har jobbat inom sjömanskyrkan, sjukhussjälavården och som präst för finländare i utlandet, senast i Kanada. Uppvuxen och i Esbo och Helsingfors. Nu bosatt i Esbo.

Intressen: All typ av sport, särskilt beach-volley.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Rebecca Pettersson


tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26