Elisabeth Stubb är aktuell med boken ”Öken, vatten och snö – vägen genom Israel” (Fontana Media).

Hon vandrade till fots genom Israel i två månader och sov ensam i öknen

VEM ÄR DU?.

År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell.

6.11.2023 kl. 18:53

Kändes det mer som en vandringsresa eller en tidsresa bakåt, till Bibelns tid?

– Under vandringen var det ganska mycket här och nu. När jag sedan skrev boken så hade jag chansen att också koppla vandringen bakåt. När jag efteråt åkte till Betlehem med begeistrade turister kom jag inte riktigt in i känslan av ”det var här Jesus föddes!”. Jag är kanske mer en landskapsintagare än en helig plats-intagare.


Du vandrade ensam, sov ensam i öknen bland ylande schakaler, och var med om att en arg katt kissade dig i ansiktet. Hur vågade du?

– Jag var så inställd på att göra det att jag glömde bort att vara rädd. Vid några tillfällen, till exempel med de första schakalerna eller när jag tänkte att om jag tappar greppet så finns det ingen här som kan hjälpa mig, då kände jag att rädslan knackade på och frågade om den fick komma in. Men jag sa att vänta nu tills det finns en verklig anledning att vara rädd.


Vandringen var fysiskt tung. Hur hade du förberett dig på den?

– Jag hade förberett mig med att vandra till jobbet. Tidigare cyklade jag. Men jag märkte att de första dagarna var lite av en chock. Min fotsulor förlorade känseln för ett tag. Den här rutten är ju inte alls lika etablerad som pilgrimsrutten till exempelvis Santiago de Compostela. Friluftsmässigt är den mer utmanande. Rutten är planerad så att man ska kunna gå den, men nog fick jag använda kreativa lösningar ibland. Ibland måste jag ner i vattendrag för att komma fram, och i Negevöknen måste jag klättra med händer och fötter.


Märkte du att du blev starkare under vandringens gång?

– Mot sista delen av öknen märkte jag att blåsorna började försvinna och jag kom in i rutinen att stiga upp tidigt. Jag hade en tunt liggunderlag och vaknade nästan varje gång jag skulle vända på mig, men jag sov långa nätter. Det fanns inte så mycket annat att göra på kvällen än att sova. Jag sov till och med nio–tio timmar per natt.


Vad gav den här vandringen dig? På vilket sätt blev den viktig?

– Jag kände att det var en sak jag skulle göra, och nu fick jag göra det. Själva vandringen var ganska mycket … bara vandring. Under skrivprojektet gjorde jag en sorts efterbearbetning och fick formulera tankar kring vandringen och läsa böcker om det. Då fick jag tänka tankarna till slut.


Vad känns som den roligaste upplevelsen under resan?

– I början, strax efter Jerusalem, i närheten av de arabiska områdena. Den kvällen, när jag fått upp mitt tält och satt vid kanten av ett stup, vid en stjärnklar himmel och hörde minaretuppropen. En frid lade sig över mig då: ganska skönt att vara ute på vägen.


Kände du dig någonsin ensam?

– Nej, inte vad jag minns. Jag är ganska van med att umgås med mig själv.


Vad tänker du om Israelkonflikten just nu?

– Uppgifterna om Hamas anfall kom precis när jag höll på med ett utkast till min muntliga skildring av resan. Det kändes nog att nu får ämnet en ny dimension och det blir frågor om det. Ämnet känns ledsamt aktuellt, men samtidigt känns det att boken kommer i rätt tid. Jag tar ju inte upp dagspolitiska frågor, men försöker eventuellt ge lite biblisk-historiska pusselbitar till konflikten. Jag kan kanske också visa på att det finns områden där muslimer och judar bor tillsammans och att det görs försök att överbrygga klyftorna.

Text och foto: Sofia Torvalds


URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

Bok. De här kommentarerna från sina elever har fått Krister Lillas att börja skriva fantasyböcker med Amanda Öhberg Dias som illustratör. De vill väcka läslusten genom fantasivärld. 4.3.2026 kl. 20:08

LEGO. Utanför kyrkan går ett fotgängarstråk, och där, vid fönstret, knäböjer barnen och kikar in. Här finns staden Grankulla – men i lego! ”Det är byggt av någon konstnär”, går ryktet bland barnen. Men byggare är prästen, forskaren och legofantasten Kari Kuula. 4.3.2026 kl. 19:41

drogmissbruk. Karl Peltonen har under de senaste sju åren haft både penthouse på Malta och sovit i kartonger i parkeringshallar. Nu är han erfarenhetsexpert för rusvårdsföreningen Kran. Och ser det finlandssvenska dolda missbruket under ytan. 3.3.2026 kl. 10:00

domkapitlet. Domkapitlet valde idag vid ett extrainsatt sammanträde Jessica Emaus till ny stiftssekreterare för församlingsdiakoni vid domkapitlet. 4.3.2026 kl. 15:16

Topelius. På 1800-talet var historiska romaner trendiga ute i Europa. – Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius utgör ett finländskt exempel på hur författare genom den historiska romanen utforskade nationer, säger forskaren Erika Boije. 2.3.2026 kl. 19:49