Milja Westerlund är diakon i Sibbo svenska församling.

Det knyter sig i bröstet

Kolumn.

"Vad är det som får våra barn att göra varandra illa?"

8.2.2023 kl. 10:51

Jag har just träffat kommunens specialungdomsarbetare och hört om de sista våldsdåden barn emellan. Om de bara vore de sista!

Förnedrande. Hot. Misshandel. Filmande av det hela. Tyvärr vet du vad jag talar om. Barnen söker sig till en grupp för att känna trygghet, det är så som gäng uppstår. Och gängen behöver ha trovärdighet, andra ska veta att det här gänget är starkt. De som inte känner för att söka sig till gänget gör sig alltmer osynliga, drar sig undan.

Vad är det som får våra barn att göra varandra illa? Avsaknad av respekt, för andra, för barnet själv! Det fula tilltalet till alla och överallt: till kompisar, till lärare, i hemmen? Kanske det är där det börjar, det konkreta. I okärlek.

En folkrörelse för kärlek till vår nästa, så beskrivs kampanjen Gemensamt Ansvar. I år är det våld bland barn och unga som lyfts fram. Ett kärleksfullt bemötande kan göra under för den trasiga. Men sällan räcker det med endast ett sådant bemötande. Nu krävs det att vi alla modigt och respektfullt möter barn och unga, alla av dem.

Senast jag, som privatperson, gick emellan då 13–15-åringar hade gått i väg med en nioårings sparkcykel blev det läskigt. För mig, som har tillit till de unga och visar det! Jag blev satt i försvarsposition, direkt. Dessa unga kunde inte använda sig av andra handlingsmodeller än att gå till attack mot den vuxna. Om jag bara hade haft min Saapas-väst på mig, skulle de ha sett på långt håll att jag kom för att möta dem med respekt! Det blev svårt, polisen blev inblandad, det löste sig.

Barnet fick tillbaka sin scoot, men rädslan för ungdomar blir kvar hos både honom och hans kompisar. Inom några år kommer de små väl antingen att röra sig i sin egen hänsynslösa hop för att ha gängstyrkan, eller så har de gjort sig själva osynliga för att hållas undan. Min son är en av dem och båda scenarierna får mig att må illa.

För att igen ställa mig på den svagas sida framför ungdomar kommer jag nästa gång att behöva ta till modet. Visst gör du det också? Visst ska vi, unga, vuxna och gamla, möta varje barn och ungdom med en bekräftande vänlig blick och säga: Hej!

Milja Westerlund


BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35