Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

Vi kan ändra på det språk vi använder i kyrkan

REGNBÅGSFRÅGOR.

– Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner.

22.3.2024 kl. 16:39

Mikroaggressioner, diskriminering och andligt våld. Personer som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter och jobbar i församlingar eller deltar i församlingens verksamhet behandlas ofta dåligt – och det beror inte alltid på onda avsikter, utan kanske helt enkelt på okunskap.

– Jag har själv vuxit upp i ett samhälle som är uppbyggt så att det bara finns män och kvinnor. På samma vis är samhället uppbyggt så att det bara finns heteropar. Jag vet att också kyrkans språk är väldigt binärt. När en kvinna pratar om sin partner så antar alla att det är en man. Men det här är något som man kan ändra på. Jag har lärt mig att tänka på ett nytt sätt, liksom alla regnbågspersoner lär sig det, säger Ani Iivanainen.

Hen är gift med en kvinna och identifierar sig själv som icke-binär, och önskar att andra använder pronomenet ”hen” när de talar om hen. Nu när hen jobbar i Esbo svenska församling tycker hen att det är skönt att svenskan har ord för ”hon”, ”han” och ”hen”.

– Det blir tydligare då än i finskan, där man använder ”hän” om alla.

Hen är tydlig med att den bok hen jobbar med inte handlar om hens personliga erfarenheter.

– Den riktar sig till alla som möter andra människor. Vi står alla under samma tak och hör ihop.

Minoritetsstressen finns i vardagen

För boken har hen fått in erfarenheter av omkring 150 regnbågspersoner. Av dem har cirka 40 procent jobbat eller jobbar i kyrkan.

– Det har forskats ganska mycket i hur andligt våld påverkar människor, och när vi talar om regnbågspersoner måste vi utgå från att de också har erfarenhet av minoritetsstress och mikroaggressioner.

Vad är då minoritetsstress? Den är bekant för många finlandssvenskar. Det är exempelvis att du uppmanar dina barn att vara försiktiga med att tala svenska högt i metron, eftersom du är rädd för att de ska bli utsatta för tråkigt beteende från någon medresenär som inte gillar finlandssvenskar.

– Minoritetsstress är en verklig stress, mikroaggressioner kan vara små enstaka saker. När du möter dem varje dag och påverkas av dem varje dag är de inte småsaker utan stora.

Hen ger ett exempel: när hen kommer till ett kafé kan hen redan i förväg vara nervös över att någon ska kalla hen fru eller fröken. Eller oroa sig över det kanske är någon på jobbet som inte vet att hen är icke-binär.

– Jag vill att alla i kyrkan ska förstå att den här frågan gäller alla verksamhetsområden. Jag vill förklara hurdana vardagliga situationer det handlar om, och varför en regnbågsperson kan påverkas av dem. Jag vill få andra att förstå att själva vardagen i kyrkan är uppbyggd så att den möjliggör andligt våld, diskriminering och omvändelseförsök.

Hur kunde då ett omvändelseförsök se ut? Mera aggressiva former av att försöka få en regnbågs­person att motsvara den sexuella normen och könsnormen tror Ani Iivanainen att främst äger rum i väckelsemiljöer, sällan i evangeliskt-lutherska sammanhang. Men det kan vara mer subtilt än så.

– Det kan till exempel handla om förbön, att en regnbågsperson får höra ”vi kan vända oss till Gud och be att du ska bli frisk”.

Det sägs sällan rakt ut

Ani Iivanainen ger ett exempel på andligt våld som utövas mot en medarbetare i församlingen: personen får höra en kollega säga att det bara finns kvinnor och män, att det är det enda som är rätt. Eller att bara män och kvinnor kan ingå äktenskap.

– Man kanske kallar samkönade äktenskap ”djävulens verk” och säger att vi måste vara försiktiga så att inte vår kyrka går åt fel håll i den frågan.

Eller också hänvisar man till vissa bibelverser.

– Oftast säger man inget rakt ut till den person som berörs – även om också det händer. Det kan handla om ordval, eller att man väljer bort att jobba med en regnbågsperson. Eller att man säger högt att det inte får förekomma regnbågsmässor- eller grupper i den församlingen. Man hindrar all sådan verksamhet.

Hen tänker att det är sådana situationer att om det handlade om en annan minoritet skulle alla genast gå med på att det är diskriminering.

– Och det är diskriminering också inom kyrkan, men den berättigas med andliga principer, kanske till och med med religionsfrihet. Därför är det samtidigt också andligt våld.

Diskrimineringen är inte alltid lätt att få grepp om för den som drabbas.

– Om man till exempel är en transperson och icke-binär och får höra något osakligt, kan man få höra ”det var bara ett skämt”, ”var inte så känslig” eller ”var och en måste få tror som den tror”.

Hen säger att forskning visar att bemötandet av sexuella minoriteter och könsminoriteter på en arbetsplats påverkas mycket av chefens inställning.

– Om cheferna inte tycker de här frågorna är viktiga rinner inställningen neråt i organisationen. Därför tycker jag det är viktigt att alla i församlingen får den här kunskapen och lär sig vad andligt våld är.

– För den som jobbar i en församling är ju allt en andlig upplevelse. Om man inte känner sig trygg med en kollega eller i gudstjänsten eller på konfirmandlägret – då är det inte bra.

Hen är mest orolig för hur ungdomar behandlas i församlingens verksamhet.

– Vuxna har kanske bättre koll på vad som inte är okej. Men när man är ung och kommer till ett nytt sammanhang är tröskeln att säga ifrån till en vuxen i maktposition ganska hög. Också för föräldrarna är det svårt att ha koll på vad som händer. Vi som jobbar i församlingar har ett stort ansvar.

Biskoparna: det finns stora brister

För sin magisteravhandling intervjuade Ani Iivanainen åtta av nio biskopar (en avböjde) och ställde dem frågor kring hur regnbågsfrågor uppmärksammas och behandlas i deras stift. Också biskoparnas svar får rum i boken.

– De flesta biskopar tyckte att det finns stora brister när det gäller planer för jämlikhet. Om sådana planer finns eller verkställs varierar stort från församling till församling.

Kyrkostyrelsen har i november 2023 gjort upp en mall på jämlikhets- och likabehandlingsplaner för församlingar. Den gäller inte direkt anställda utan församlingarnas och kyrkans verksamhet. Biskoparna hänvisade till den här planen i sina svar.

Flera biskopar nämnde också att de skulle önska sig en mer kontextuell teologi när man läser Bibeln – det vill säga att teologerna i deras stift kunde omfatta tanken att Bibeln uppstått under en lång tid, blivit omskriven gång på gång av hundratals människor och att man borde fokusera på vilket som är Bibelns kärnbudskap här och nu.

– Det går inte att översätta allt som står i Bibeln ett till ett till hur vi lever våra liv idag. De flesta biskopar lyfte upp att det var viktigt att precis alla – också regnbågspersoner – kan känna sig välkomna i församlingen, säger Ani Iivanainen.

Exempel på mikroaggressioner, diskriminering och andligt våld:

* Att någon skriver något hotfullt om regnbågspersoner på sociala medier och en kollega
eller församlingsanställd gillar inlägget. Då vet du som regnbågsperson att den personen inte tycker att du duger som du är.

* Att en präst lyfter upp sexuella minoriteter på ett negativt sätt i en predikan.

* Att din kollega inte hälsar på dig, även om personen brukar hälsa på alla andra.

* Att din kollega inte vill delta i arbetsprojekt tillsammans med dig.

* Att man talar som om det bara fanns heterosexuella förhållanden och cispersoner och bara sådana accepterades (cisperson = en person vars könsidentitet stämmer överens med det juridiska kön man tilldelades vid födseln).

* Att det inte finns en unisex-wc i församlingens utrymmen.

* Att församlingen inte utsett en kontaktperson för regnbågsfrågor, som man kan ta kontakt med om något känns hotfullt eller obehagligt.

* Att det är underförstått att församlingen aldrig skulle kunna tänka sig att ordna exempelvis en regnbågsmässa.

* Att man pressar en regnbågsperson, hens familj och närmaste att ”vända sig till Gud för att bli frisk och lämna livet i synd”.

Sofia Torvalds


UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32