Marika Salomaa öppnar dörren till keramikverkstaden i Överby, Esbo. Här finns arbetsbänkar, drejskivor och det material som krävs för att hon och hennes studiekompisar ska lära sig att göra allt de vill i keramik.
Som till exempel änglar.
– Jag nästan bor här, säger hon och tillägger att det är behändigt att hemmet ligger bara fyra kilometer ifrån – hon kan till och med cykla till Överby.
Marika Salomaa har studerat vid Överbys keramiklinje vid sidan av jobbet som HR-person vid ett försäkringsbolag. I februari ska hon tillbaka på jobb efter ett halvår av heltidsstudier – en månad av dem som utbytesstudent vid en keramikfabrik i Frankrike.
Tanken på att göra ett projekt för sin gamla hemförsamling Matteus i Helsingfors fick hon när hennes 15-åring blev konfirmerad i höstas.
– Jag plockade fram dopljuset med den trekantiga foten i trä. Jag såg på den och tänkte att den versionen kändes lite brandfarlig.
Hon spann vidare på idén och gjorde prototyper på en ljusstake för dopljus, i keramik. Men när hon bollade idén med Matteus församlings kyrkoherde Patricia Högnabba föddes en annan tanke.
– Det blev tal om människor som sörjer, och vi kom in på änglar. Jag gjorde först lite större änglar, men sen hade vi besök av en konstnär som heter Petra Innanen och som undervisar i skulptur. Jag visade mina änglar för henne och bad om tips att jobba vidare. Hon föreslog att jag skulle göra dem mindre och jag fattade precis hur hon menade. De började ändra form och fick lite mer kropp.
En ängel i handen
Hon ville att änglarna skulle rymmas i handen.
– Min tanke är att man ska kunna bära ängeln med sig, lite som en stressleksak. Jag har försökt göra dem olika för att de ska passa händer i alla storlekar.
Hennes änglar har milda färger: blekrosa, turkost, ljusblått, beige.
– Det beror på miljötänk. Vi har gjort glasyrkartor här i skolan, och då blir snuttar över som man inte vill kasta bort. Varje ängel är brokig och personlig för att jag velat återanvända material som annars hade gått till spillo.
Har du själv någon relation till änglar?
– Inte egentligen. Men jag tänker på att keramiken är så jordnära. Jag formar dem med mina egna händer. Det är ett handarbete och det kommer från mitt hjärta.
Hon tänker att för den som har en Gudsrelation kan ängeln vara ett föremål som symboliserar förbindelsen mellan två världar.
– Jag tänker också på de ord som uttalas under jordfästningen: Från jord är du kommen.
Änglarna är gjorda av sand och lera, av jord.
Efter två påsar yllesockor
Den första gnistan till samarbetet med Matteus församling tändes när Marika Salomaa som barn sjöng i Matteus barnkör. Det var en stor upplevelse för henne att få åka på körresor utomlands med barnkören – till och med till DDR!
– Det är inte så många som kan skryta med att de varit där.
Hon minns också julkonserten där man tände ett ljus och delade lågan till följande person, tills hela Matteuskyrkan badade i det ljus som alla bar i sin hand.
– Jag var också hjälpis efter skriban, så Matteus betydde mycket för mig.
Den första gnistan till keramiken kom under coronapandemin.
– När jag hade stickat två plastpåsar med yllesockor tänkte jag att nu måste jag hitta på något annat. En väninna föreslog att vi skulle gå på keramikkurs och där började det.
Hon älskar att jobba med lera och hon har verkligen älskat studierna i Överby.
– Tidigare i mitt liv har det inte funnits utrymme för något sådant här, men nu är barnen stora och ganska självgående, och det har gjort det möjligt.
Hon lovprisar både lärarna och studiekompisarna vid keramiklinjen.
– Det har varit en sådan lycka att få vara här. Dessutom fick jag åka på Erasmusutbyte till en liten by i Frankrike och bo där för mig själv i en månad.
Nu är hon, som sagt, tillbaka på sitt jobb. Hon trivs bra och planerar inte att sadla om till keramiker på heltid.
– Men jag vill kunna jobba med keramik mer småskaligt i framtiden, och kanske ordna kurser. Att jobba med keramik är väldigt lugnande. Jag hoppas fler får pröva på hur det känns.
