Benjamin Häggblom intar gärna en lyssnande roll, inte minst i mötet med äldre människor.

Benjamin Häggblom är stiftets yngsta präst

korsholm.

Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke.

22.12.2022 kl. 14:54

Benjamin Häggblom har sedan sommaren jobbat som församlingspastor i Korsholm och Solf.

– Jag har trivts riktigt bra. Jag är hemma från Karleby så det är kul att vara tillbaka i Österbotten.

Innan han landade i Korsholm jobbade han i Åbo svenska församling. Skillnader finns mellan en storstadsförsamling och Korsholm.

– Om man tänker på förrättningar till exempel så är det större begravningar här än i Åbo. På den största jag var med om i Åbo deltog cirka 40 personer. I Korsholm har det varit mer än 40 varje gång.

Benjamin Häggblom fyller 26 år i december.

– Jag är fortfarande stiftets yngsta präst, det brukar jag skylta med. Jag måste ju passa på så länge jag kan.

Hans ålder har varit en styrka speciellt när han jobbar bland unga.

– Men visst kan det säkert kännas konstigt för vissa att ha en ung präst. Ibland kan det kännas svårt; vad ska jag kunna komma med på en pensionärssamling? Där får jag inta den mer lyssnande rollen, inte tänka att jag är i en undervisande roll utan mötas i ett samtal.

Han kommer ihåg ett dop han hade.

– Barnets gammelmormor kom in i kyrkan och utbrast: He va noo ungan och smal’an präst (det var nog en ung och smal präst). Men jag tror nog hon var riktigt nöjd sen ändå, säger han roat.

Benjamin Häggblom är, tillsammans med ungdomspastor Sini Aschan i Vanda svenska församling, kontaktperson i nätverket för jämställdhet och likabehandling, en ganska ny satsning som ännu söker sina former i Borgå stift.

– Vi finns till för anställda och lekmän i församlingarna. Det ska vara låg tröskel att ta kontakt med oss, så kan vi föra ärenden vidare. Om det kommer till vår kännedom att det finns en knepig situation i någon församling så försöker vi vara ett stöd.

Han ser det som en styrka att få ventilera de här frågorna regelbundet med motsvarande representanter från finskspråkiga stift.

Den sega skinkan

I fjol var en mycket annorlunda jul för Benjamin Häggblom och hans fru Alice. Det var hans första jul i tjänst i Åbo, men dagen före julafton blev han sjuk i bihåleinflammation och feber.

– Det drabbade mina kolleger som fick hoppa in. Och på julaftonsmorgon fick vi sorgebudet att min frus morfar hade gått bort.

Paret firade sin första jul utan familjen.

– Vi hade en skinka i frysen som vi förberedde, det var den första skinkan vi tillredde. Men den var lite för kort tid i ugnen så den blev seg och inte så god. Det var nog en stor besvikelse. Men vi fick ha varandra och göra det bästa av det.

I år kommer han att vara ledig under jul­afton och juldagen. Och julen firas med hans och fruns familjer i Karleby.

Julens verkliga lugn brukar han uppleva efter julklappsutdelningen.

– När allt det obligatoriska programmet och stressen är över, när man får sitta med ett glas glögg, då sänker sig lugnet och jag hittar tid att reflektera över varför vi firar jul.

En tradition han uppskattar mycket är en kvällsmässa.

– På julafton klockan 22 firas en enkel mässa med mycket julpsalmer och och sånger i Yxpila
kyrka. Det är mysigt när det är mörkt ute och mycket ljus i kyrkan. Man kan på något sätt föreställa sig den första julnatten, det var mörkt då också, det blir konkret på något sätt.

BENJAMIN HÄGGBLOM

  • Benjamin Häggblom från Karleby
  • Bor i Vasa med sin fru Alice och hundvalpen Giovanni, som är en italiensk vattenhund.
  • Församlingspastor, på 80 procent i Korsholm och 20 procent i Solf.
  • Fritidsintressen: Gymmande, brädspel, läsa böcker.
  • Drömmer om att få jobba som kyrkoherde någon dag.
  • Det skulle han aldrig: hoppa bungyjump eller fallskärm.



klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

BARA BADA BASTU. Korso församling i norra Vanda hejar på KAJ i första semifinalen i Eurovision 2025 i morgon med att bada bastu och sjunga sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer på Vörådialekt. 12.5.2025 kl. 14:30

MALAX FÖRSAMLING. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Malax församling har sökts av församlingspastorn i samma församling, meddelar domkapitlet i Borgå stift. 12.5.2025 kl. 14:16

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12