Det heter i en psalm ”sorgen och glädjen de vandra tillsammans, medgång och motgång här ständigt följs åt”. Och det är väl lite så vi känner just nu. Vi känner glädje över att coronan nu har lättat så mycket att vi nu äntligen får samlas. Aldrig tidigare har vi väl varit så glada att få komma samman till kyrkan som nu. Vi behöver mer än någonsin få känna gemenskapen med varandra efter en så lång avskildhet.
Men i dessa tider så känner vi också en enorm sorg över att Ryssland har invaderat Ukraina och startat krig. Det känns så ofattbart, allt har gått så fort och det är så svårt att förstå allt det hemska som nu pågår där. Aldrig hade vi kunnat ana att vi nu skulle uppleva krig i Europa, och dessutom har vi också tanken: bara inte kriget också kommer till vårt land. Vi kan inte ens tänka tanken, det är så grymt.
Barn, mammor och gamla människor flyr för sina liv. De har inte mat, vatten, el och värme, allt är slut. De behöver få möta människor som välkomnar dem och som är villiga att ge dem allt det som de behöver. De behöver få känna att de är trygga, att vi bryr oss om dem.
Under fastetiden kan vi fasta på många olika sätt. I Bibeln står det om fasta i Jesajas bok 58. Det berättas om hurdan fasta Gud vill att vi ska ha. Han säger att vi ska lossa orättfärdiga bojor, slita sönder okets rep, befria de som är förtryckta, att vi ska krossa alla ok. Och så ska vi dela vårt bröd med den som är hungrig, ge hemlösa stackare husrum, och om vi ser människor som är utan kläder så ska vi ge dem kläder.
Då vi gör det så säger Herren att gryningsljuset ska bryta fram för oss, och om vi har sår, ska de genast läkas. Och då vi ber våra böner så kommer Herren att svara. Låt oss hålla fasta på ett sådant sätt att våra böner blir hörda i höjden.
