När vi träffar Kerstin Storvall i Nykarleby håller hon på att sätta sig in i två organisationer, Kredu och Step-utbildningen, som hon delar sin tid mellan. Step-utbildningen, som tidigare hette Seurakuntaopisto, bytte namn samma dag hon började sitt nya jobb, den 1 september.
– Jag är en hantverkare. Jag har jobbat både i hög- och lågstadiet. Senast som lektor inom slöjdpedagogik i Larsmo och tidigare i Nykarleby, säger hon.
Hon fick tips om en rektorsutbildning av sin dåvarande rektor medan hon jobbade i Larsmo.
– Vid det laget var jag kanske lite uttråkad, jag sökte lite nya utmaningar och ville utveckla mig själv inom lärarskrået. Under utbildningen fick jag upp ögonen för skolutveckling och ledarskap och tyckte att det var väldigt intressant.
Folkhögskolorna har gått en kräftgång under många år. Ser du något hot idag?
– Naturligtvis. Man får se om sitt hus hela tiden. Men jag tycker inte att man kan låta hoten överskugga möjligheterna. Skolan måste hela tiden leva med i sin tid och följa med behoven i samhället. De möjligheterna finns här i Nykarleby.
Vad har du för visioner?
– Jag vill att hela personalen ska arbeta tillsammans med att sikta mot stjärnorna för att vi ska landa i trätopparna. Jag ser mig som en lagspelare. Visionen är att Kredu och Step-utbildningen här på Himmelsbacken i Nykarleby ska vara livskraftiga med en bredd av studerande i olika åldrar med olika etnisk och religiös bakgrund.
Just nu bygger verksamheten för folkhögskolan främst på språkundervisning för invandrare och kursverksamhet medan Step-utbildningen utbildar för pedagogisk verksamhet inom olika områden.
– Jag har en vision av att vi ska bredda vårt utbud och jag ser möjligheter med den förlängda läroplikten. En sådan linje var redan på gång men på grund av coronan kom inte tillräckligt många sökande.
Kerstin Storvall är Nykarlebybo sedan 1994, men växte upp i Kronoby.
– Jag var väldigt aktiv i församlingen där. Kyrkans Ungdom var mitt andliga hem.
Då är skolans kristna grund naturlig för dig?
– Ja, det känns som att jag kommer tillbaka dit jag började, till KU och till de kristna grundvärderingar som i och för sig har funnits med hela livet. Det känns tryggt.
Hon har fått många bevis på Guds ledning under åren.
– Jag har sett hur Gud burit mig genom svårigheterna. Jag är inte ensam, trots att det kan kännas så. Att jag sitter här i dag är också ett bevis.
För ett år sedan var hon i en liten livskris.
– Jag funderade på riktningen mitt liv ska ta när barnen blir stora. Vem är jag i den processen? Jag skrev ner mina tankar och en bön och glömde det sedan. När jag förberedde morgonbönen på skolan min första arbetsdag såg jag det jag skrivit. Det var Guds ledning och bönesvar svart på vitt.
