Heidi Lång har mycket erfarenhet som vikarie och tycker att det ska bli roligt att se hur det känns att jobba som kantor ”på riktigt”.

”Det är musik jag ska hålla på med”

Solf.

Först tänkte hon ”inte kan jag jobba med musik”, sedan insåg hon att det var det hon gjort mest. Heidi Lång är van att spela i kyrkan. Nu får hon första gången pröva på alla delar i kantorsjobbet.

9.6.2021 kl. 15:05

27-åriga Heidi Lång är Solfs församlings nya tf kantor. Hon bor i Vasa men kommer från Veikars i Korsholm.

– Musiken har alltid varit ganska självklart med i mitt liv. Mina föräldrar har sjungit i kör, mamma är lärare i lågstadiet och har mycket musikundervisning.

Hennes väg till att ha musiken som yrke har ändå inte varit helt rak.

– Jag hade någon tanke om att man inte kan jobba med musik, att man inte får jobb.

Efter gymnasiet studerade hon först en termin på läkarprogrammet vid Karolinska institutet i Stockholm.

– Men jag trivdes inte så bra där, jag mådde inte så bra under den perioden.

Hon flyttade tillbaka hem och började istället studera japanska, ett språk och en kultur som länge intresserat henne.

– Under den här perioden behövde jag något som bara kändes roligt och lustfyllt. Japanologin blev som tre mellanår där jag hade tid att fundera på vad jag egentligen ville göra.

– När det var klart hade jag börjat få en känsla av att det ju nog är musik jag ska hålla på med i alla fall. Jag började inse att en majoritet av alla jobb jag haft hade med musik att göra.

Hon har jobbat som kantorsvikarie och haft piano- och orgelelever. Både delarna intresserade henne, undervisningen och kyrkomusiken.

– Jag ville hålla båda dörrarna öppna.

Hon började studera till musikpedagog med piano som huvudinstrument och blir nu färdig med de studierna. Vid sidan har hon tagit orgellektioner och betat av kyrkomusikämnena.

Heidi Lång gillar att kyrkomusikerns jobb är så varierande. foto: Jacob Åberg


Vad gillar du med kyrkomusiken?

– Jag tycker om att det kan vara så varierande. Det är flera olika instrument, man får jobba på många olika ställen och med många olika saker. Det ingår också mycket undervisning i kyrkomusikjobbet.

Vad betyder församlingen för dig själv?

– Kanske lite samma sak som med musiken, det har alltid varit med som en naturlig del.

Hon har varit med i verksamheten sedan hon var liten, i musiklek och körer. Som tonåring kändes kyrkan inte så intressant, men sedan har det kommit smygande tillbaka.

– Idag trivs jag väldigt bra i församlingen.

Solfs församling är bekant för Heidi Lång sedan flera år tillbaka. Församlingens tidigare kantor Karolin Wargh var hennes pianolärare och Heidi blev tillfrågad om hon kunde tänka sig vikariera under sommarsemestern.

– Då hade jag egentligen aldrig spelat orgel.

Som vikarie handlar det mest om att spela på gudstjänster och förrättningar.

– Jag tycker mycket om begravningar faktiskt, där känns det som att man gör någonting meningsfullt: att kunna ge den där stämningen via musiken.

Den största nya grejen blir att leda körer.

– Jag är ganska ny som sångare själv, så det känns som att det kan bli en liten utmaning. Men det verkar också jätteroligt.


På fritiden gillar
Heidi Lång att resa. Annars är hon en person som trivs med att vara hemma och pyssla med olika saker.

– Jag tycker om att sticka, se på serier.

Var känner du dig mest hemma?

– Direkt ser jag min familj framför mig. Inte spelar det så stor roll var det är. Jag tycker jättemycket om när vi samlas hela familjen och alla släktingar. Jag tycker att vi alltid har väldigt roligt tillsammans.

Emelie Wikblad


Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26