Folkbildaren Björn Wallén tror på bildningen, beredskapen, gemenskapen och nyfikenheten när det krisar till sig i världen. Han är aktuell med en ny bok om hur man kan jobba med frågor om fred.
Det är upprustning och en krypande krigshets i Europa just nu. Kan man vara återhållsam och fokusera mer på fred och försoning?
– Helena Kekkonen – som inte var släkt med Urho Kekkonen – var en kemiingenjör som jobbade inom den fria bildningen i Finland på 70- och 80-talet. Hon utgick från att det ”inte finns några fiender, det finns bara människor”.
– Vi bygger upp fiendebilder av ideologiska skillnader och av att vi längtar efter en viss yttre trygghet. Jag är mera orolig för hur en inre trygghet raseras just nu, att sinnesfriden försvinner i alla ålderskategorier.
Hur får man frid och fred att gå ihop?
– Det behövs en inre frid, en rörelse kyrkan borde representera. Jag brinner för retreater men också för samhällsdiskussion, och jobbar för att de två integreras.
– Jag hade själv en stark upplevelse på Snoan under en retreat. Det hördes skott från (skjutområdet) Syndalen och jag skrev en dikt: Där i dalen lär sig unga män att döda / tystnaden är en öppen öronsnäcka. Vi kan identifiera buller och orosmoment men samtidigt kan vi öva oss i stillhet som en medborgarfärdighet. Tidigare generationer hade mera av det, också i form av bön. Vi kan utveckla det, också tillsammans med andra.
Du talar om ett slags nyfikenhet, att man i en kris ska sätta igång och lära sig saker?
– Absolut! Sinnesfrid är inte bara att sitta och meditera i ett hörn. Det är medvetande i rörelse. Det är ett modigt hjärta, civilkurage, hos dig själv. Kurage, från latinets cor, hjärta, är att ha mod. Ett sätt är att studera och agera tillsammans. Ta reda på.
– Att vara nyfiken och aldrig färdig hör ihop. Jag är inte bildad; jag är i process. Jag försöker utvidga min världsbild och förstå. Och varje gång det sker får jag känna någon form av lycka och frid i att upptäcka nytt. Du kommer till ett smultronställe, och så motiverar det dig som medmänniska.
Du har skrivit om Edvin Stenwall (1899–1976), kyrkoherde i Närpes, pacifist och Sfp-riksdagsman på 30-talet. Vad skulle han säga i dag?
– Edvin Stenwall låg bra till att bli biskop i Borgå stift också, men tackade nej. Han är känd främst för sin pacifism och byggde sin etik på Bergspredikan. Han lyfte redan för 100 år sedan fram mellanfolkliga avtal. De är ändå den västliga demokratins fundament. Jag tror han skulle argumentera hårt mot Trump och auktoritära ledare som vill avreglera kontraktssamhället.
– Redan då stämplade man sådana som han som nyttiga idioter för Ryssland, så inget nytt under solen … Fast Edvin Stenwall var ingen kommunist, han tog avstånd från vänstern.
Så vad är fred egentligen?
– Vid en studiecirkel om sokratisk dialog enades vi om definitionen att ”fred är små steg mot försoningens rum”. Det har tröstat mig.
– Freden byggs underifrån. Också före ett krig, eller mitt under det, måste man bygga fred hela tiden. I Ukraina har man inte stängt skolorna som man gjorde i Finland under andra världskriget. En dag är kriget slut och då kommer bildningen att behövas.
– Ta folkhögskolan i norra Ukraina, som mitt i kriget bygger kurser kring traumabearbetning ute i byarna, för att bygga upp freden bland människorna. Man väntar inte på något stort fredsavtal först, utan bygger fred hela tiden. Fred byggs underifrån.
– – –
FAKTA: BJÖRN WALLÉN
GÖR: Ordförande för bildningsorganisationen Vapaa sivistystyö ry.
JUST NU: Ny bok: Fredsfostran genom folkbildning (2025). Finns att ladda ner gratis.
LEVER OCH BOR: I Ingå
KRISTEN TRADITION: Ekumeniskt evangelisk-luthersk.