Kristian Willis utanför Dickursby nya kyrka i Vanda.

Vandas nyvalda kyrkoherde: ”Församlingsmedlemmarna är värda att kämpa för”

profilen.

– Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val, säger Kristian Willis som snart tar över som kyrkoherde i Vanda svenska församling.

27.4.2021 kl. 15:05

Kristian Willis har de senaste ett och ett halvt åren jobbat som pastor i St Matthews International Lutheran Church i Helsingfors. I juli blir han kyrkoherde i Vanda.

– Storyn börjar egentligen här i Dickursby år 1980, då min mamma kom hit till Finland. Hon är från Danmark men har rötter här.

Här träffade hon hans pappa, som är från England. Kristian Willis växte upp i Helsingfors och Björneborg.

Hur har din väg till att bli präst sett ut?

– Jag har alltid upplevt en viss kallelse. Det var naturligt att börja studera kyrkohistoria, en kombination av de två ämnen jag alltid tyckt mest om. Det var inte helt klart att jag skulle bli präst, men det var en tanke som växte fram.

Först var han lite tveksam: går det att jobba på svenska? Språkprovet för att komma in till Åbo Akademi klarade han med tre poäng till godo. Idag talar han flytande svenska.

– Jag är enormt tacksam för att Borgå stift gett mig chansen att pröva mina vingar som präst. Före jag började jobba i stiftet kände jag inte alls till den svenska kyrkliga kulturen. Men jag har alltid tagits emot med öppna armar.

– Strax innan jag prästvigdes stod vi utanför Borgå domkyrka. Uppenbarligen såg jag lite nervös ut för Yvonne Terlinden, som nu är präst i Karis, frågade om något var på tok. När jag sa att jag var lite nervös och osäker tittade hon skarpt på mig och sa: Han har valt dig. De orden har följt mig sedan dess.

Vad har format din tro?

– Hemma fick jag en väldig trygg grund för min tro. Men att ta steget ut i livet och själv börja ta ställning till saker har varit en lång process. Jag har fått intryck från min egen ungdomsgrupp, från människor som jag sett upp till under min tid som väldigt aktiv församlingsungdom.

Som teologiska förebilder nämner han John och Björn Vikström, samt Kari Kuula.

– Det han har lärt mig att förstå är att man kan vara en tänkande människa och en djupt troende kristen på samma gång.

Vad är de viktigaste lärdomarna du tar med dig från ditt nuvarande arbete?

– För att kunna möta framtiden behöver vi göra två saker som vi redan gör i St Matthews. Den första är att verkligen börja ge meningsfulla uppgifter åt församlingsmedlemmar som vill vara med och tjäna. Nu talar jag om stora saker. Vi har begåvade människor som bara längtar efter att få träda fram och blomstra.

– Den andra är att Finland och särskilt de större städerna blir allt mer internationella. Redan nu har vi flera rysk- och estnisktalande människor i Vanda än svensktalande. Om vi vill vara någon slags folkkyrka i framtiden tycker jag att vi måste bli folkens kyrka, finnas till också för alla dem som ännu håller på att integreras i vårt samhälle.

Varför vill du jobba som kyrkoherde?

– Under mina tre år i Karis fick jag jobba mycket på gräsrotsnivån med förrättningar och gudstjänster. När jag kom till St Matthews var det helt annorlunda: jag var alldeles ensam, jag hade inget arbetslag. Då var jag tvungen att börja växa som ledare. I praktiken har jag varit kyrkoherde redan, bara utan titel.

– Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val. Som kyrka håller vi på att gå mot det globala normala, den särställning som lutherska kyrkan haft håller på att försvinna. Men det kan vara en bra sak: Då måste vi bli kreativa. Då måste vi verkligen börja kämpa för de människor vi har, och för dem vi inte längre har. Jag tycker att församlingsmedlemmarna är värda att kämpa för.

BOR:

I Söderkulla, Sibbo.

FAMILJ:

Fru, två små barn. Drömmer om en tax.

INTRESSEN:

Snickra, fågelskådning, spela innebandy och fotboll. Läser mycket. Nyast hobbyn är att lägga pussel tillsammans med frun.

SPRÅK:

Talade engelska och danska som liten, lärde sig finska i skolan och svenska på universitet.

Emelie Wikblad


samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54