Kalle Sällström är verksamhetsledare på Församlingsförbundet.

Kyrkorenovering med silkesvantar eller dynamit

Förnyelse.

"Hur skulle vi gå till väga om vi också skulle renovera kyrkan inifrån?"

14.4.2021 kl. 09:00

Ett stort renoveringsprojekt har startat i Johanneskyrkan. Rödtegelfasaden och betongutsmyckningarna kräver uppmärksamhet, liksom en del andra saker på utsidan. Helsingfors kyrkliga samfällighet har bestämt att det är dags för Johanneskyrkans fasader att renoveras. Kyrkan är inplastad och omges av byggnadsställningar i cirka ett och halvt år.

Johanneskyrkan togs i bruk år 1891 och hör till de viktigaste kyrkorna och landmärkena i Helsingfors. I över ett hundra år har de kännspaka dubbeltornen varit en omistlig del av stadens siluett. Även i ett nationellt perspektiv är Johanneskyrkan en viktig byggnad, eftersom den är vår bäst bevarade nygotiska kyrka.

Det är klart att en byggnad med så här stora historiska och arkitektoniska värden inte kan renoveras hur som helst. Museiverket vill säga sitt och det gäller att gå varsamt fram. Vissa betongutsmyckningar kan repareras, medan andra är i så dåligt skick att man får göra dem från början. Men det är ett fint handarbete som behöver göras, byggarbetarna har mera behov av silkesvantar än slägga och dynamit.

Kyrkans insida berörs inte i detta projekt. Men jag undrar – hur skulle vi gå till väga om vi också skulle renovera kyrkan inifrån? Vilka verktyg skulle vi använda? Hur upplevs våra kyrkor och församlingarnas verksamhet av vanliga Helsingforsbor? Har vi låga trösklar och en välkomnande stämning? Finns det utrymme för församlingsmedlemmarnas behov och intressen? Kommunicerar vi så att budskapet når fram?

Jag tror vi behöver både silkesvantar och dynamit när vi bygger kyrka. Vår kärna – budskapet om en Gud som älskar, förlåter och söker varje människa – ska vi vara varsamma med. När det gäller kyrkans strukturer, former, uttryckssätt, förvaltning och regelverk kan det behövas grövre tag. Om vi märker att vi blivit stela eller ytliga, om vi fastnat i våra interna system och tappat fokus, om byråkratin slukar mera resurser än kärnuppdraget, om det inte finns utrymme för församlingsmedlemmarna – då ska vi inte spara på dynamiten!

Kalle Sällström är verksamhetsledare på Församlingsförbundet.

Kalle Sällström


samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54