Åh, denna oro, och alla dessa frågor! Varför ska jag alltid bekymra mig och oroa mig så mycket? Ibland tror jag att Oron har flyttat in här hos mig. Den har blivit min egen lilla hyresgäst. Den betalar ingen hyra till mig,
däremot suger den massvis med energi ur mig och tömmer mina reserver av ork, livslust och glädje.
Jag läser förstrött i min citatbok: ”Oro tömmer inte morgondagens sorger, den tömmer dagens styrka.”
Det ligger en enorm kraft i att släppa all oro och stress, göra sitt bästa och ha tillit till att saker kommer att lösa sig på bästa sätt. Men hur kan man släppa taget? Går det så där bara? Man bara bestämmer sig för det – och så gör man det. Livet har lärt mig att man måste sluta försöka för att det ska börja hända någonting, det mesta brukar ordna sig, förr eller senare.
Hur ofta har man inte sagt både till sig själv och till andra: ”Det ordnar sig nog ska du se! Allt kommer att bli bra!” Men tänk om det inte blir det? Jo, det blir det. Men först måste jag släppa taget. Slappna av. Leva i nuet. Allt är precis som det ska vara just nu. Om du gör gott mot dig själv eller mot andra, då kan det inte vara fel. Om kärleken och viljan att göra gott är din drivkraft, då gör du det bästa, ditt bästa.
Sedan kan det börja hända saker! Jag måste ha tillit till att saker löser sig så som det är bäst för oss.
Överlämna din oro och dina bekymmer åt Gud. Han är ändå uppe hela natten. Nästa gång oron kommer till dig ska du läsa Matt. 6:25–34. Texten andas tröst, tillförsikt, hopp och mycket kärlek.
