Louise Häggström jobbar som informatör i Johannes 
församling. Det har inte förändrat hennes tro, varken till det bättre eller sämre.
Louise Häggström jobbar som informatör i Johannes församling. Det har inte förändrat hennes tro, varken till det bättre eller sämre.

"Alltid när jag åstadkommit något vill jag visa det för honom: Titta pappa vad jag har gjort!"

relation.

Louise Häggström hade en varm och rolig pappa som såg och bekräftade henne. Han dog när hon var tonåring. Hennes behov av bekräftelse finns kvar, något hon pratar om utan att förställa sig.

18.3.2021 kl. 15:01

Louise Häggström jobbar som informatör i Johannes församling mitt i Helsingfors. Hon älskar stan, och är i allra högsta grad urban. Men hon gillar landet också. Hon växte upp i Staraby, cirka fyra kilometer utanför Jakobstad.

– Det är en by med femtio personer ungefär. Vi har inte ens en kiosk! En anslagstavla har vi, och en enda gatlampa när man kör in i byn.

Hon är sladdbarn, rejält yngre än sina tre systrar. Som barn cyklade hon runt i byn och lekte häst med sin bästa kompis. Hennes föräldrar hade ett litet jordbruk.

– Mitt första sommarjobb var att plasta balar, jag fick tjugo cent per bal.

– Min mamma sa att hon inte skulle ha en bonde, men de var ju så kära! De kompromissade och kom överens om att hon inte behövde göra ladugårdsjobb. Och så blev det.

När Louise var sjutton och skulle flytta hemifrån för att gå Fria kristliga folkhögskolan i Vasa insjuknade hennes pappa i prostatacancer.

Jag minns att jag fick veta att han var sjuk på första sommarlovsdagen.

– Jag minns att jag fick veta att han var sjuk på första sommarlovsdagen.

Hon funderade mycket på hur hon skulle kunna åka iväg.

– Åk! sa pappa. Han försökte också säga att det är en hög procent som överlever prostatacancer.

Men oddsen i hans fall var dåliga. Sjukdomen var så långt hunnen att det bara var bromsmediciner som gällde. Men de hoppades ändå in i det sista. Följande sommar dog han.

– Jag minns att min syster sa när han dött: ”Ja, man får vara arg på Gud.” Och det får man! Det tål han. Man måste inte säga att det var meningen så här.

Hurdan var din pappa?

– Han var snäll, högljudd. Om man tappade bort honom i en affär så var det bara att lyssna lite så hittade man honom ganska snabbt. Han var social, rolig, ganska gubbig, säger hon med mycket värme.

– Och när han blev arg blev han väldigt arg.

– Jag ser mycket av hans sidor i mig själv. Och jag vill vara som han, känna många människor, få dem att skratta så att allt känns härligt. Jag är stolt över att vara som han.

Hon har många fina och konkreta minnen. Speciellt en körresa till Tyskland som blev Louise och hennes pappas gemensamma upplevelse.

– Han var inte en speciellt begåvad sångare, men helt okej, och den här kören var kanske lite för avancerad för honom. Men han ville vara med för att de åkte på resor och för den sociala biten. Man borde bli mera sådan!

Om jag sjöng i kör sa han: Oj så fint du sjunger, ”dootro miin”!

Han var en stöttande pappa som såg och bekräftade henne.

– Om jag sjöng i kör sa han: Oj så fint du sjunger, ”dootro miin”! Du borde få ta sånglektioner. Och så köpte han ett notställ till mig.

Hon saknar honom mycket.

– Saknaden är inte lika påtaglig eller daglig längre. Men vissa stunder känner jag: Nu gör det ont.

Hon sörjer över att han inte fick se henne ta studenten och vara med när hon gifte sig.

– Och alltid när jag åstadkommit något vill jag visa det för honom, säga: Titta pappa vad jag har gjort! Och jag vet att han skulle säga ”Oj vad fint!” och berätta för sina vänner om mig.

Behovet av bekräftelse är något Louise pratar om, utan fasader och förskönanden.

– När jag tänker efter är det kanske bekräftelse jag nu söker i andra, i min chef, min man och mina vänner.

Hon berättar med en stor portion självdistans att hon ända sedan hon var liten har väntat en aning på att ”bli upptäckt”.

– Jag kunde till exempel gå på stan och tralla lite, och så skulle någon från en talangshow komma fram och säga: Du är ju fantastisk, du går direkt till final!

Var ligger egenvärdet om vi lever på att få beröm?

Hon tycker att det är komplicerat att hon själv och så många av oss lider av ett duktighetssyndrom där vi vill göra så extremt bra ifrån oss och sedan invänta applåderna.

– Var ligger egenvärdet om vi lever på att få beröm? Man är så svag. Varför är man sån?

Hon erkänner att hon utvecklat ett eget unikt bekräftelsesystem.

– Jag har ett dokument på datorn som heter ”Komplimanger och dylikt”. Om någon i jobbet exempelvis mejlat till mig: ”Det har varit ett sant nöje att samarbeta med dig”, då skriver jag in det med datum och namn. Om det gått lång tid som jag inte fått något beröm kan jag gå tillbaka till mitt dokument. Det är ju lite sorgligt, säger hon roat.

Vad tror du Gud tänker när han ser ditt behov av bekräftelse?

– Om Gud har skapat allt, också mig, så förstår han ju. Jag tror han tänker: Nu håller hon på igen, och det är okej! Allt är som vanligt på lilla jorden.

Louise är utbildad journalist och att börja jobba i en församling kändes inte helt okomplicerat. På fester har hon inte ropat ut först av alla var hon jobbar.

– Jag vill inte placeras i ett fack: Ahaa, du är sån! Det kan kännas jobbigt att tillskrivas en massa åsikter.

En del fördomar har hon stött på, men mycket handlar det också om vad hon föreställer sig att människor tänker om en troende.

– Men det finns många fördomar, mot laestadianer till exempel. Jag kommer ihåg att ett par av mina studiekompisar diskuterade laestadianer och sa att ”de har ju inte tv”, och annat i den stilen. Då sa jag att jag känner en massa laestadianer, och att de har tv, och att min pojkvän är uppvuxen inom laestadianismen. ”Oj förlåt!” sa de.

– Det blir så pinsamt för alla inblandade i en sådan här situation. Jag är en person som vill att allt ska gå smidigt och att alla ska må bra.

Hon har blivit mer feministisk med åren, och hon funderar mycket på och läser om varför Gud används mot homosexualitet, något hon inte kan omfatta.

– Jag har blivit allt mer liberal, och också säkrare i mina åsikter. Samtidigt kan jag också säga: Du tänker helt annorlunda än jag, men jag ser varifrån det kommer. Jag försöker tugga det andra anser, sedan säger jag kanske: Jag vill inte ha det, men du får ha det.

Hon uppskattar att få jobba i en församling med många kontraster.

– Johannes församling har en högkyrklig profil, finns mitt i stan, värderar traditioner, men är ändå framåt och i tiden…

Har din tro förändrats av att du jobbat i församling?

– Nej, min tro har varken blivit bättre eller sämre. Men jag har lärt mig mer om kyrkoåret!

Som många andra tänkte hon tidigare att de som jobbar i församling är lite mer ädla.

– Men alla är vanliga, och det är jätteskönt. Till och med präster är otroligt vanliga … och speciella, tillägger hon och ler.

Ulrika Hansson


BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

Sirpa Tolppanen betonar vikten av inkludering i arbetet med att bygga gemenskap från grunden.

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34
Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56
32 euro per dygn – det får hjälpledarna i snitt betalt enligt KP-enkät.

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

PRÄSTER. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 5.4.2024 kl. 11:23
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56