Musikern och artisten Nina Åström är en kosmopolit med stadiga rötter i Karleby. Hon har uppträtt i över 30 länder, med kristen musik hon bland annat själv skriver.
I din bok Måltider i öknen skriver du att när du ser tillbaka fanns det mycket du behövde lära dig. Vad behövde du lära dig?
– I ett nötskal behöver jag lära mig mer om Jesus och mer om mig själv, för att bli ännu mer det jag är. Det blir jag bara i Jesus sällskap. Han har min identitet hos sig. Ju äldre jag blir, desto mer Nina ska jag bli. När man blir sig själv blir man till glädje och välsignelse för andra.
Du har jobbat med fängelseevangelisation i både Ryssland och Ukraina, hur ser du på det som händer i de båda länderna nu?
– I början var jag mycket i Ryssland, men nu har det inte varit möjligt i snart tio år. I Ukraina finns det få provinser jag inte varit i, till och med i Butja har jag spelat. Jag har förstås många kära vänner där. Det är en självklarhet, men jag säger det ändå: Om du känner människor, de har namn och liv du känner, du vet hur gatorna ser ut och hurdan maten är, du vet hur det är att vakna och somna på en plats, då blir det på ett annat sätt att höra nyheter därifrån. Jag väntar på att få åka dit igen och håller kontakten dit.
Ditt starkaste intryck från fängelsevärlden?
– Jag var först motsträvig till att åka, sedan märkte jag att hej, det här funkar! Det var lite som att komma hem. Det är svårt att förstå förnuftsmässigt, men Gud gjorde säkert något med mina ögon.
– Vare sig det är mördare, prostituerade, drogberoende, eller någon fin och högt uppsatt människa i väst; jag har ingen skillnad längre vem jag uppträder för. Människor är människor, vi har samma kärna och samma behov.
Tron på Jesus är grunden för allt du gör, men har du också tvivlat?
– Jag tror att man inte kan undkomma tvivel om man är troende, och speciellt inte om man är ärlig och tänker på saker. Tvivel är något som kommer och man ska inte bli desperat om man tvivlar. Gud tål nog att vi har frågor. Att vilja gå till Herren med sina frågor och hållas nära Honom tror jag är en skillnad mellan tvivel och otro.
– Ofta kan det vara bara en kort stund som tankarna flyger: tänk om ... Då försöker jag tänka tanken till slut, och jag kommer till att jag har inget annat än Jesus. Jag vet hur svag jag är och hur mycket jag behöver honom, jag vet att jag inte kan vara utan honom.
Du deltog i Eurovisionsschlagerfestivalen år 2000, vad är den mest bestående insikten?
– Det är det största uppträdandet jag gjort, men i artisternas green room, där alla sitter och väntar och kamerorna går, där förstår man det verkligen: Vi är alla människor. Alla vill bli älskade och sedda.
Sann bekräftelse finns bara i Jesus skriver du, samtidigt måste man som artist få yttre bekräftelse, hur balanserar du i detta?
– Jag försöker tänka mer utifrån att jag har en uppgift. Om du är troende är du en tjänare. Det betyder inte att du måste vara en dörrmatta. Du tjänar med den ställning du har. Det gäller att veta vad som hör till jobbet och vad som kommer från dig själv: ”jag ska ha”, ”Vet du inte vem jag är?” och så vidare.
– Att vara modig eller säker på sin sak och ödmjuk utesluter inte varandra.
Känner du någonsin att det är slitsamt att vara människa, att räcka till för familj, vardag och ditt kall?
– Svaret är ja! Jag har rest i nästan 40 år, kroppen vet nog av det. Det kräver mycket av familjen också. Jag har en man som förstått vad jag gör.
NINA ÅSTRÖM
Gör:
Musiker, låtskrivare, evangelist. Har gett ut ett femtontal skivor och uppträtt i mer än 30 länder, bland annat inom fängelseevangelisation.
Familj:
Man och två vuxna döttrar med familjer.
Aktuell med:
Boken Måltider i öknen – Picnic in the Desert (Aikamedia).
Kommer från:
Karleby, bor också i södra Finland.
