– I en liten organisation växer man ihop på något sätt – jag har fått bli en del av Församlingsförbundet och förbundet har blivit en del av mig på ett positivt och berikande sätt.

Kalle Sällström trivs som verksamhetsledare: ”Jag får göra allt från A till Ö”

församlingsförbundet.

Han leder ett drygt hundraårigt förbund som får människor att mötas – och längtar efter att få göra det öga mot öga igen.

5.2.2021 kl. 15:53

Församlingsförbundet fyllde 100 år i fjol. De stora festligheterna blev uppskjutna, men Kalle
Sällström som varit verksamhetsledare sedan 2008 har blivit påmind om vilken mångsidig historia förbundet har.

Vad sysslar Församlingsförbundet med?
– Församlingsförbundet har hållit på med en massa olika saker genom sin hundraåriga historia, man har ryckt in och startat upp verksamhet där man har sett att det funnits ett behov. Mycket av det har levt vidare och kanske tagits över av andra aktörer. Så har det gått till exempel med radioandakterna som inleddes av Församlingsförbundet på 1930-talet och med Församlingsbladet som senare blev Kyrkpressen.

– I dagens läge jobbar vi mycket med att stöda förtroendevalda och frivilliga i församlingarna. Förbundet har också retreatverksamhet på retreatgården Snoan.

Hur mår stiftets församlingar?
– De flesta mår bra, men jag tror att de står inför stora utmaningar när det gäller att försöka nå församlingsborna på ett bredare plan. På de flesta ställen har man en trogen skara som är van att vara med och trivs i församlingen, men samtidigt finns det jättemånga som inte har upptäckt församlingsgemenskapen och vad den kan innebära.

På de flesta ställen har man en trogen skara som är van att vara med och trivs i församlingen, men samtidigt finns det jättemånga som inte har upptäckt församlingsgemenskapen och vad den kan innebära.

– Jag tror att man behöver vara både modig och kreativ, kanske byta perspektiv och fråga människor på orten: vad behöver ni?

– På många håll står församlingarna inför tuffa ekonomiska utmaningar, men det behöver inte enbart vara en dålig sak. Det kan göra att man tvingas tänka igenom läget, fundera på vad som faktiskt är viktigast. Det här kan också vara en möjlighet att engagera församlingsborna mer.

Vad ger uppgiften som verksamhetsledare dig?
– Jag trivs jättebra med det här jobbet och uppskattar att det är så varierat. Jag får göra allt från A till Ö: planera, marknadsföra, hålla kontakt med medverkande, ordna servering och se till att det går ut fakturor. Men det bästa är att möta människorna!

– I en liten organisation växer man ihop på något sätt – jag har fått bli en del av Församlingsförbundet och förbundet har blivit en del av mig på ett positivt och berikande sätt.


Hur har din personlighet präglat jobbet?
– Förbundet bärs förstås av långa anor och traditioner, men jag var ganska ung när jag började jobba för Församlingsförbundet och då föll det sig naturligt att satsa på verksamhet riktad till unga vuxna, till exempel resor till Taizé.

– Jag hade en del erfarenhet av att ordna resor sedan min tid i studentkåren, men när jag började på förbundet trodde jag ärligt talat att behovet av ordnade gruppresor skulle minska så mycket att vi skulle avveckla reseverksamheten. Men där fick jag tänka om, det har varit stor efterfrågan på våra resor. Gemenskapen är viktig, man är ju lite ute på äventyr när man reser tillsammans och det ger en stark sammanhållning. Jag hoppas verkligen att vi kan ta upp reseverksamheten snart igen!

Församlingsförbundet äger Fontana Media som ger ut Kyrkpressen.

Erika Rönngård


Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26