– Vi tror att det är respektfullt att lämna andra människor i fred här i Finland, men de flesta blir jätteglada när man hälsar på dem, säger Pirjo Liukkonen.
När Joanna Lindén-Montes flyttade in i samma hus som Liukkonen i Rönnbacka, var det självklart att hon skulle hälsa och prata en stund.
– För mig å andra sidan var det härligt att få möta en glad och social Pirjo i huset. Det är särskilt viktigt att bli välkomnad när man är nyinflyttad, säger Lindén-Montes som tycker vänskapen ökat känslan av både gemenskap och trygghet, lite mer småstadsliv mitt i en stor stad.
En del grannar känns kanske reserverade och rentav förvånade när man hälsar på dem för första gången.
– Prata om vädret, det behöver inte vara konstigare än så. Så småningom kan ni också tala om annat, säger Liukkonen.
Hon har också brukat skicka julkort till sina grannar, ibland har hon bakat några kanelbullar extra för att kunna ge åt någon i samma trappa.
– Man måste inte bli bästis med alla samtidigt som du aldrig kan veta vart en ny vänskap leder. Jag har vänner från flera av mina tidigare adresser som jag fortfarande umgås med. Tack vare Joanna har jag också börjat använda svenska mera privat och inte bara på jobbet.
Lapp i trappan
På sista sidan i Helsingforsutgåvan av Kyrkpressen nr 24 finns en kupong som var och en kan klippa ut och hänga upp i sin egen trappa eller på husbolagets anslagstavla. Det handlar om att erbjuda hjälp åt sina grannar.
Skulle du kunna tänka dig att hänga upp en lapp där du bor?
– Ja, det tror jag. En gång satte mina grannar in en lapp genom min postlucka där de erbjöd sig att handla åt mig eftersom min pojke var sjuk. Jag blev otroligt glad över erbjudandet. Även om jag inte behöver hjälp i stunden så är det en stor trygghet att veta att någon finns där ifall läget försämras, säger Liukkonen.
Joanna Lindén-Montes tipsar om husgrupper på sociala medier. Många husbolag har en gemensam Whatsapp- eller Facebookgrupp.
– Ofta skriver människor om praktiska saker i grupperna men vi kunde bli bättre på att också skapa gemenskap där, säger hon.
Som vårdledig är hon medveten om att hon har mer tid och möjlighet än vanligt att stanna upp och umgås med människor i närmiljön. Samtidigt är tid bland det finaste vi kan ge åt varandra.
– Man är rädd att fördjupa sitt engagemang i olika saker för att det tar tid. Men vill vi se varandra kan vi inte springa förbi hela tiden. Kanske är det en liten sak för dig att stanna och prata med grannen, men det kan vara dagens bästa stund för honom eller henne.
