Grundkonceptet är enkelt. Två personer träffas och gör något tillsammans – går på bio, promenad, konsert.
– Vanliga fritidsgrejer som man gör med en vän, säger Irene Bäckman.
Hon är koordinator för SAMS vänverksamhet i Österbotten och berättar att de nu i tio år har jobbat med att förmedla fritidsvänner till personer med funktionsnedsättning.
Ålder och intressen är huvudfaktorer de beaktar när de parar ihop vänner.
– Sist och slutligen är det också personlighet som spelar in. Hur klickar man med varandra när man möts? Det är alltid spännande när vi matchar nya människor.
- SAMS (Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf) är en intresseorganisation som arbetar för att främja och förverkliga jämlikhet och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning och deras närstående. www.samsnet.fi/fritid
- En del i det här är att förmedla frivilligvänner till personer med funktionsnedsättning. Ett vänpar träffas 4–10 timmar i månaden och uppmuntrar varandra till en mer aktiv fritid.
- I höst ordnas även ett specialprojekt för digital vänverksamhet.
Alla förtjänar en kompis
Bio, kafé, picknick, bowling, bibban, loppisshopping, vandring och filmkväll, läser Oliver Asplund från listan han skrivit ner.
Oliver Asplund och Patricia Donner har träffats regelbundet i snart tre år. Oftast ses de ungefär varannan vecka och de aktiviteter Oliver räknar upp hör till deras typiska sysselsättningar.
Oliver fyller snart 20, bor med sina föräldrar och syster – hemma finns också två ökenråttor.
– Jag går sista året i Optima, berättar han.
Patricia är 25 och jobbar vid Åbo Akademi som projektassistent inom småbarnspedagogiken.
– Oliver hade sökt en kompis och jag hade i ungefär samma veva ansökt om att få bli stödperson.
Patricia Donner och Oliver Asplund har känt varandra i tre år. Foto: privat.
Hon ville hjälpa någon annan att hitta en meningsfull fritid, och träffa en ny vän.
– Vi hittar på roliga saker, säger Oliver.
– För mig har det betytt att jag faktiskt tagit tag i att göra saker. Jag hittar på saker som jag annars inte skulle göra, säger Patricia.
– Vi har ganska mycket gemensamt. Vi tycker båda om att gå på kafé – äta gott tror jag vi båda tycker om, skrattar hon.
– Jo, håller Oliver glatt med.
Loppis är en annan favorit.
– Vi ser kanske på lite olika saker. Du ser mer på böcker och spel – Oliver instämmer – och jag ser mer på inredning och kläder.
Vad har de lärt sig om och av varandra under de här tre åren?
– Oliver är så nöjd med livet på något sätt, säger Patricia.
När de träffades första gången berättade Oliver och hans familj att han kunde behöva någon som tar initiativ och hittar på saker.
– Men sen när vi lärde känna varandra var det nästan du som kommer på det mesta. Men du skulle inte säga nej till något jag föreslår heller, utan du är med och vågar testa på saker du inte har testat förut.
Hon tänker att det kan vara en lärdom: du kan inte veta vad den andra tycker om en idé om du inte vågar fråga.
Har ni tips till andra som är intresserade av vänverksamheten – vad är bra att tänka på?
– Man ska vara snälla med varandra och hitta på saker som båda vill göra, säger Oliver.
– Man ska tänka att det är en ömsesidig sak som man gör. Det handlar om din fritid, båda ska njuta av det och tycka det är roligt, säger Patricia.
Hon berättar att matchningen som görs för att para ihop nya vänner är omsorgsfull.
– Där måste man ju vara ärlig mot sig själv. Är jag beredd att göra det här för en tid framåt?
Det hon tror har hjälpt deras vänskapsrelation att fungera är att båda bidrar med idéer och att de inte bara gör samma saker.
"Vi gör bara roliga saker"
– Vi har hängt tillsammans snart fyra år, berättar Rex Hartman.
– Över fyra år blir det väl, funderar Jonas Nygård. Vi har gemensamma intressen, så det funkar bra.
Jonas och Rex är båda i trettioårsåldern och gillar att vara aktiva och röra på sig. De har till exempel vinterbadat och brukar ofta gå på gym tillsammans.
– Knäböj, bänkpress och hantlar tycker jag om, berättar Rex.
Han satsar på att bygga muskler och sticker in en skämtsam kommentar om Jonas vegetariska matval. Kan han nu få tillräckligt med protein av det?
Det var på gymmet de träffades första gången.
– Jag kände en som jobbade på Rex boende. Jag såg när de två var på gymmet och han frågade om jag ville bli stödperson, berättar Jonas.
Han berättar att han föreställt sig att stödpersonen var ungefär som en personlig assistent, men fick lära sig att det inte handlade om praktiskt hjälp i vardagen, utan om att hitta på saker tillsammans för en mer aktiv fritid. Den som är stödperson får också vissa förmåner, till exempel betalar han inget när de går på gym tillsammans.
På vardagarna jobbar Jonas som hälsovårdare och Rex jobbar på restaurang.
– Jag sköter om allting jag: torkar av borden, sköter disken, pafflådor, skräp, berättar Rex.
Sedan våren har Rex och Jonas tagit paus från gymmet. Istället blir det mycket cykelturer.
– När jag cyklar ensam har jag koll i trafiken. Man ska inte cykla över mot rött, påpekar Rex. Det gör du Jonas, jag har sett det.
Coronapandemin har begränsat Rex vardag också eftersom lägenhetsboendet där han bor delar hus med ett gruppboende och under pandemin gäller besöksförbud.
– Jag har haft så lite saker för mig, säger Rex. Jag vill gärna göra mera med min stödperson.
Han tycker att Jonas har lärt honom mycket.
– Det är kul när Rex är med, han brukar hälsa på alla oavsett om han känner dem eller inte.
Det brukar leda till trevliga interaktioner med människor de möter. Negativt bemötande eller fördomar har de inte stött på.
– Tvärtom, folk tycker det är kul.
Jonas rekommenderar gärna vänverksamheten för andra, eftersom han vet att det finns ett stort behov, och har själv rekryterat två kompisar som stödpersoner.
– Som jag brukar säga: vi gör bara roliga saker.
Det finns mycket att hitta på tillsammans även om man inte umgås på samma plats. Foto: Matilda Sjöblom
Vänskap också via skärmen
Men som med så mycket annat satte coronaviruset käppar i hjulen för vänverksamheten.
– Våra vänsökande bor ofta på serviceboenden eller hör kanske till riskgruppen, så coronan gjorde att det blev mycket svårare att förmedla frivilliga.
Därför startade SAMS det nya distansvän-projektet. Till distansvänner värvar de både frivilliga som tidigare varit involverade i verksamheten och nya.
– Man behöver vara intresserad av att träffa en ny människa och öppen för att finnas till för någon annan. Det här är ett helt nytt försök, men vi hoppas att det ändå ska kunna bli en meningsfull tid tillsammans.
Som stöd har de samlat ihop tips på aktiviteter man kan göra när man umgås via skärmen: se samma film eller ta del av annan kultur digitalt, spela ett spel, eller träna tillsammans.
– Det kan vara så att man inte pratar, utan behöver andra sätt att umgås. Man kanske är ute och går på varsitt håller eller bakar på varsitt håll efter gemensamt recept. Det finns möjligheter när man börjar tänka efter.
