Min bekant var på ärenden i stan. På väg mellan butikerna passerade hon torget. Det var vackert väder och hon hade gott om tid. När hon skulle gå över gatan var det rött för fotgängarna så hon fick stå och vänta en stund.
Hon såg en man med rullator som stod en bit bort. Hon kände inte mannen men han såg trött ut, tärd av livet. Han tittade mot henne och hon log mot honom. Trafikljuset slog om till grönt och hon passerade mannen på väg över gatan. Då de möttes hörde hon mannens låga röst som tyst sa ordet ”enkeli” innan han fortsatte åt sitt håll.
Ängel. Inget mer. Inget mindre. Ett enkelt leende, bara någon sekund, men den lilla handlingen hade betydelse. Den hade betydelse för en persons dag.
Ibland kan våra små handlingar ha stor betydelse. Ett vänligt ord, en vänlig blick kan hjälpa någon att orka med i de situationer de befinner sig i.
Vi vet inte alltid vilken ryggsäck de vi möter bär på. Men vi får lita på att Gud vet. Han kan också använda oss som redskap i sin hand. I psalmbokens psalm 482 lyder texten ”Ett vänligt ord är änglabud, en hälsning ifrån Herren Gud.”
Vi får låta Gud själv använda oss som redskap i Hans hand. Men vi får också se de här vardagsänglarna som vi möter. De personer som Gud sänder på vår väg. Såhär inför Mikaelidagen, änglarnas dag, får vi påminna oss om änglarnas uppgift som Guds budbärare.
