En film om att gå vidare när katastrofen redan hänt

film.

Agnus Dei väcker frågor om hur man bäst tjänar Gud och hur man kan fortsätta att tro när det värsta hänt.

20.1.2017 kl. 15:57

Året är 1945, platsen är Polen den första vintern efter krigsslutet 1945. I ett avskilt beläget kloster fortsätter livet på ytan som förr – nunnorna arbetar och sjunger sina böner. Samtidigt är inget som förr – nunnorna bär fysiska minnen av soldaternas övergrepp och våldshandlingar. Det visar sig att flera av nunnorna bär på våldsmännens barn och klostrets abbedissa gör sitt bästa för att hemlighålla graviditeterna för att, som hon säger, skydda nunnorna från skammen. Här kommer filmens huvudperson, den unga franska läkaren Madeleine Pauliac (Lou de Lâage), in i bilden – av en del sedd som en räddande ängel, av andra som ett hot. Pauliacs rollfigur är baserad på en verklig person med samma namn som verkade som läkare för franska Röda Korset. Händelserna i filmen är fiktiva, men beskriver en verklighet som kunde ha funnits.

I Agnus Dei har katastrofen redan skett, trots abbedissans försök att skydda sina nunnor. Frågan är hur man hanterar konsekvenserna efteråt. Här går en skiljelinje mellan å ena sidan tron på att Gud kommer att komma hjälpa den som tror, å andra sidan tron på att människorna själva kan göra en skillnad. Allra finast skildras detta i scenen där en av nunnorna står på knä i bön utanför läkarens fönster. Filmen låter vara osagt om det är Guds ingripande eller nunnans uthållighet som får läkaren att vekna och till slut följa med nunnan till klostret. Agnus Dei väcker också frågor om hur man bäst tjänar Gud och hur man kan fortsätta att tro när det värsta hänt och det, som en nunna uttrycker det, känns som om ”tro är 24 timmar av tvivel och en minut av hopp”.

Agnus Dei är en grym film, ändå oftast osentimental och utan överdrivet dramatiska effekter. Däremot innehåller filmen en epilog som känns onödigt påklistrad i sin ambition att ge upprättelse åt dem som handlat gott och bestraffningar åt dem som inte gjort det. Epilogen sitter illa i en film som i övrigt inte serverar lättuggade moralkakor utan snarare erbjuder en inblick i en situation där det inte finns enkla svar, men där det finns skäl att inte blint följa auktoriteterna.


FILM
Agnus Dei
Regissör:
Anne Fontaine
I rollerna: Lou de Lâage, Agata Kulesza, Agata Buzek m.fl.

Erika Rönngård



BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45