FRÅGA: Jag är över 30 år och mina föräldrar lägger sig i mitt liv hela tiden. De tycker att jag valt fel man. De tycker också att de kan komma på besök hur som helst, objudna, och det är jättejobbigt, särskilt för min man. Hur ska jag få dem att sluta blanda sig i mitt liv?
SVAR: Det verkar som du har ganska jobbiga föräldrar. Antagligen tycker de å sin sida att det är ganska tungt att vara förälder när barnen är vuxna och de hela tiden borde kunna styra deras val men märker att de inte har klarat av det.
Ett öppet och ärligt samtal om det som pågår kunde vara befriande för alla parter. Ett sätt att komma igång är att ta upp saken i enrum med en förälder i gången. På tumanhand kan man resonera som två vuxna. Då kan du kanske också komma underfund med om det ständiga sysslandet med de vuxna barnens liv är symptom på problem i den egna parrelationen. Då kan du som vuxen uppmuntra dem att söka hjälp för sig själva.
På tumanhand kan du också lättare framföra det som är ditt eget bekymmer, att du upplever att de tycker att du valt fel man. Men börja inte med det påståendet. Du kan i stället börja med att berätta om något som du och din man gjort tillsammans, det positiva ni har tillsammans. Om föräldern då börjar ifrågasätta din upplevelse kan du lättare markera gränsen. Du är nöjd med ditt val, du älskar din man. Att som förälder ifrågasätta ditt val eller ert förhållande är inte bara respektlöst, det är kärlekslöst. I bästa fall lyssnar din förälder och du sår ett frö av insikt hos hen.
När det gäller de spontana besöken är det känsligare. Ibland är det bästa att säga rakt ut när de ringer på dörren: Oj tyvärr, vi vill gärna träffa er men nu har vi helt andra planer för kvällen. Det handlar om att inte ställa upp och leka artiga värdar utan var just så rakt på sak som man kan vara med familjemedlemmar. Om de ändå vill komma in kan ni fortsätta med de sysslor ni har, kanske be dem hjälpa till med något som behöver göras i hemmet. Kanske märker ni att det egentligen fungerar helt ok att de kommer in på det här sättet. I bästa fall märker de att ni har ett eget liv, och ifall de inte vill börja sköta ert hushåll också är det bättre att ringa först.
Ibland är klagomål ett dåligt fungerande sätt att få kontakt, ibland tyder klagomål bara på en oförmåga att leva i nuet. De behöver lära sig hur man som förälder lever tillsammans med sina vuxna barn. Det du lär dig i den processen är hur man kan möta sina föräldrar med sitt vuxna jag. Det vinner ni alla på.
Jan-Erik ”Nanne” Nyberg är familjerådgivare och svarar på läsarfrågor om familj och relationer.
