Hur viktigt får ett husdjur bli? Hur mycket plats får det ta i ditt liv, vad är rimliga utgifter för till exempel veterinärbesök?
De frågorna har jag brottats med under vår spaniels hela sjukdomstid. Och när timmen till sist var inne för henne att springa vidare på grönare jaktmarker infann sig följande fråga: Får man sörja en liten hund? Hur mycket tårar är det okej att fälla för en hårboll med dåligt uppförande och leriga tassar?
I en färsk andaktsbok från förlaget Kirjapaja finner jag äntligen svaret. Kari Kanala, en fräsig kyrkoherde från Paulus församling i Helsingfors, har tillsammans med kommunikationskonsulten och hunduppfödaren Ville Kormilainen gett ut en andaktsbok för hundägare Anova saa ja nuuhkiva löytää – Koiraihmisen rukouskirja (ung. Den som tigger han får, den som snusar han finner).
Här finns många av de där ömmaste men också dråpligaste stunderna i hundägarlivet formulerade i kärnfulla texter illustrerade av Katja Kuittinen. Det är en liten bok sprängfylld med kärlek till hunden. Den har oftast på pricken fångat dagens hundägare och deras förhållande till det älskade sällskapsdjuret. För det är ju älskade vänner som våra hundar fått bli. Och det kan ju kännas lite pinsamt ibland, att man gått och blivit så fäst vid någon. Någon som egentligen är mest fäst vid korv. Men så är det och den kärleken, liksom sorgen, är lika sann. Det har författarna Kanala och Kormilainen själva upplevt och därför är deras bok också så äkta. Särskilt hoppingivande är det ju också att Kari Kanala som präst verkar tro på många tassar i himlen.
Kvällsmässa i Åggelby
På söndag den 17.4, och den 24.4, kan du ta hunden med till gudstjänsten i Åggelby kyrka klockan 19.
