– Jag klandrar inte mina föräldrar, de levde ju i sin tid. Men man kan inte skrämma någon in i himlen, säger Majken Öst-Söderlund

Hon var barnet som bar sin sorg i tystnad

majken öst-söderlund. När Majken Öst-Söderlund var åtta år dog hennes mamma i cancer. Moderslös och skrämd av domedagspredikningar satte hon hoppet till grannlandet i väster. 8.10.2014 kl. 00:00

Det har gått 35 år sedan Majken Öst-Söderlund flyttade från Finland till Sverige.

– Det händer fortfarande att nya människor jag träffar, efter att vi pratat en stund, frågar varifrån jag riktigt kommer, berättar hon och ler.

Ränderna går aldrig helt och hållet ur. Men Majken Öst-Söderlund närde redan tidigt en dröm om att flytta till Sverige, eller ”Svärje” som hon skriver i sin debutroman Det enda jag vet.

Hemma i Österbotten var det ännu på 60-talet fattigt och primitivt i många avseenden. Men det var inte bara det moderna Sverige som lockade. Mest av allt måste Majken Öst-Söderlund komma bort från den andliga miljö hon vuxit upp i, byta ut sin gudsbild och skapa sig ett eget liv.

– Min familj hörde till Betel baptistförsamling i Bennäs. Men när mamma blev sjuk fick hon dragningar till Maranata.
När mamma blev sjuk. Hon fick cancer i magen när Majken var åtta år. Hemma pratades det inte om mammas sjukdom förrän det var uppenbart att inga böner, väckelsemöten eller koffeintabletter skulle hjälpa.

– Jag och min bror fick höra att ibland är man sjuk och då ber man, så blir man frisk.

Och Maranata. Det var den sektliknande friförsamlingsrörelse som i början på 60-talet kom till Österbotten västerifrån.

– De talade om att de sjuka ska bli helade. Men det var också många domedagspredikningar. Och spänningar och bråk – barn känner av sådant.

Majken Öst-Söderlund oroade sig över om det var hennes fel att mamman blivit sjuk. Hade hon sköljt tallrikarna för dåligt, så att mamman fått i sig giftigt diskmedel?

Läs hela artikeln i torsdagens Kyrkpressen 41/2014.

Majken Öst-Söderlund har inte låtit svåra upplevelser i barndomen prägla hela hennes liv.
Christa Mickelsson



samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54