"Borgå stift raderas ut"

Kyrkostyrelsens styrgrupp har bollat med tre olika modeller när det gäller kyrkans framtida strukturer. Den första går ut på att utveckla de nuvarande samfälligheterna, den andra bygger på starka prosterier som centralenheter och den tredje koncentrerar sig på stiften.
– Problemet med prosterimodellen är att den inte beaktar att vissa områden är tvåspråkiga, säger stiftsfullmäktiges ordförande Lars-Runar Knuts.
Prosteriet är ett geografiskt område. Om man grundade ett superprosteri till exempel i Åboregionen skulle det betyda att både finska och svenska församlingar lyder under en finsk kontraktsprost.
– Det är omöjligt att gå med på, och det hoppas jag att också kyrkostyrelsen inser. Annars raderas stora delar av Borgå stift ut.

Också i stiftsmodellen kolliderar språkgruppernas behov på ett liknande sätt.
– Vi är tvungna att säga väldigt klart att en språkkonsekvensbedömning saknas totalt. Det är ett gravt fel, säger Knuts och menar att både prosteri- och stiftsmodellen i sin föreslagna form är ett hopp ut i det okända.
– Det säkraste är att utveckla samfällighetsmodellen. Då vet vi vad vi har. Då förblir ansvaret för de svenska församlingarna till stor del i Borgå stifts händer.

Biskop Björn Vikström har suttit med i kyrkostyrelsens styrgrupp som tagit fram de olika modellerna. Har han gjort ett dåligt jobb med att kämpa för fungerande tvåspråkiga lösningar?
– Nej, det har han inte. Biskop Björn Vikström blev tvungen att hoppa in efter att gruppen jobbat i två och ett halvt år. Min egen bedömning är att slutrapportens brister beror på den evinnerliga tidsbristen, säger stiftsfullmäktiges avgående ordförande Lars-Runar Knuts.

Dagens sammanträde var det sista för Borgå stifts gamla stiftsfullmäktige innan de nya ledamöterna tar över i maj.

Läs också stiftsdekan Sixten Ekstrands inlägg om strukturreformen och Borgå stift i Kyrkpressen nr 16/2012.