Kyrkorna hör till kulturarvet

Under kalkfärgen i den gamla gråstenskyrkan i Ingå finns medeltida målningar, men det skulle kosta en miljon att ta fram dem. Det är lika mycket som församlingens hela budget. I följande sjuårsplan finns det inte ens anslag att reparera målfärgen som slitits bort framför altaret.
– Jag har börjat fråga mig varför det är kyrkans medlemmar som ska betala för att upprätthålla en kulturskatt i Finland. Varför är det inte en allmän angelägenhet som staten skulle kunna ta hand om eller bidra till? undrar kyrkoherde Torsten Sandell.

När stat och kyrka var ett
Sandell har suttit i stiftsfullmäktige i fyra år. I april deltar han i sitt sista stiftsfullmäktigemöte som ombud, och då ska han presentera ett initiativ om att kyrkomötet ska bereda ett lagförslag till riksdagen om att staten påtar sig ett ansvar för att upprätthålla kyrkliga byggnader som är byggda före år 1865.
Varför just 1865?
– Det var då den stora brytningen skedde. Frågar du gemene man så tror många fortfarande att kyrka och stat hör ihop. Men det var den första januari 1865 som kommunerna grundades. De fick merparten av skatten och den lilla bit som blev kvar och i dag kallas kyrkoskatt skulle bara upprätthålla det lilla kyrkliga arbetet.
När kyrkan byggde nya kyrkobyggnader efter 1865 visste man vad man gjorde. Det som byggdes innan byggdes – ofta – av kungen eller kejsaren.

Skatten räcker inte till
Samfundsskatten då? Den ska ju täcka utgifter för gravväsendet, folkbokföringen och kyrkans kulturarv?
– Jag har tittat på statistik och sett att pengarna inte räcker till. Kyrkans andel av skatten täcker gravväsendet och lite av folkbokföringen. Ibland har den inte ens räckt till för gravväsendet. Det finns inga pengar för att upprätthålla kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Sandell tror inte på att höja samfundsskatten eftersom den är ett politiskt verktyg och kopplas till regeringens skattepolitik.
– Dessutom blir det en massa bråk så fort man petar i den. Den är en nagel i ögat på många företagare. Inte är det företagens sak heller att bidra till gravgårdar och gamla kyrkor. Det borde gå via en annan skatt.

Läs mera i Kyrkpressen nummer 13/2012