Yxan i sjön

Som liten slukade jag alla böcker på lokalbiblioteket. Bibliotekstanten hade redan gjort grundurvalet och placerat intressanta nyheter framme vid lånedisken, för mig var det bara att välja och vraka. Genom att läsa reste jag till olika tider och platser, samtidigt som jag lärde mig grunderna i hur världen och människorna fungerar.
Så är det inte mer – de böcker jag läser per termin kan räknas på en hands fingrar.
Det sägs att man inte ska göra sin största passion till ett yrke. För min egen del gör journalistjobbet att jag inte riktigt orkar läsa skönlitteratur längre. Jag har svårt att koppla bort yrkesrollen och irriteras över dåligt språk eller svag intrig. Om boken innehåller alltför långa transportsträckor bläddrar jag helt enkelt framåt och räknar ut det jag missade på egen hand.    
Enligt Franz Kafka måste en bok vara ”yxan för den frusna sjön inom oss”. Men som vuxen tillåter jag mig inte längre att utmanas på samma sätt som tidigare. Jag är rädd för att bli omskakad i min vardagstrygghet, att få min svaghet blottad och göras sårbar.
Samhället uppmuntrar inte direkt till en livsstil som kräver reflektion och vars värde inte går att mäta i euro eller cent. Det är enklare att djupdyka i vardagens mödor och lättköpta nöjen än i filosofiska grubblerier som kanske ändå inte leder någon vart och bara skapar en rastlöshet i själen.
Eller kanske är det hela betydligt mindre dramatiskt. Kanske är min försvunna läslust i grund och botten bara ett uttryck för att det finns olika skeden i livet, lite som det finns olika perioder i det religiösa sökandet. Då är det också möjligt att hitta tillbaka – i bästa fall berikad av det jag upplevt i gräset på andra sidan.
I går gjorde jag en bokbeställning på bibliotekets nättjänst.