Tro godkänd för export

Miikka Ruokanen, professor i dogmatik vid HU, tar upp den kastade handsken och konstaterar att många unga kyrkor i Syd inte accepterar till exempel kvinnopräster. ”Tvångsexport av västerländsk sexualetik till Asien och Afrika är kulturimperialism”, menar han.
Han bemöts av professorn i praktisk filosofi Eerik Lagerspetz, som replikerar att en blind eftergift för rådande tankemönster också kan kallas kulturimperialism.

Debatten körde snart på grund och skaver nu mot sandbankarna i frågorna om kulturimperialismens gränser. Efterskörden är som vanligt trist och spiller över på all missionsverksamhet.

Ett lågvattensmärke presterade Kirkko & kaupunki i en bitsk, osignerad kommentar som stämplar dem som nu söker sig till missionärsutbildningar i Finland som ”konservativa kristna som inte står ut i ett skärpt kyrkopolitiskt klimat”. Det är inte bara en grov generalisering, det är ren okunskap om den mångfald modernt missionsarbete uppvisar, och om det goda arbete så många individer gör under ett epitet som alltmer får skämmighetsstämpel. Den rumsrena åsikten bland folkkyrkomedlemmarna tycks numera vara att ”jag är lite tudelad till det där med mission”.

De sju officiella missionsorganisationerna i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är långt ifrån omedvetna om ramverket för finländskt arbete utomlands, tvärtom.
Ett faktum är att ramarna för biståndsarbetet alltmer påverkar dessa organisationers etos. Sneglar man i till exempel Finska Missionssällskapets (FMS) färska årsrapport för 2010 ser man att utrikesministeriets utvecklingssamarbetsstöd stadigt ökat tre år i rad och nu är uppe i 7,6 miljoner av verksamhetsutgifterna på 31 miljoner. De partnerskapsorganisationer som samarbetar med UM gör det enligt ministeriets kriterier – och bland andra FMS hör till dem som i de egnas kretsar ibland kritiserats för att anpassa sig allt för mycket till direktiven.

Ur ett större perspektiv: Samtidigt som Nord och Väst brottas med sin post-missionärsidentitet landar de nya missionärerna hos oss. De kommer från Sydkorea och Afrika och de skäms inte det minsta för att berätta vad de tror på.

Men det är knappast de kristna returmissionärerna som kommer att införa ett nytt värdeparadigm i Väst. Det står de marknadsekonomiska krafterna för, och i många avseenden kommer de att ta det post-kristna samhället på säng. I en världsekonomi där navet ligger i Asien råder värderingar, människouppfattningar och tankemönster som bryter rejält mot våra. Det kan leda till en intressant reaktion – eller motreaktion? – i vår världsåskådning inom bara ett par decennier.

Värderingar och värden har nämligen en tendens att samvariera med var pengarna finns.