Den gemensamma sorgens arena

Kultur. Dödsannonsen hör till vår kulturs starkaste ritualer. När allt fler andra ritualer skalas bort kvarstår dödsannonsen – även om innehållet förändras. Katriina Hulkkonen har forskat i våra dödsannonser och vad de säger om religionens roll i medierna. 15.2.2011 kl. 00:00

Christa Mickelsson

– Traditionen med dödsannonser föddes i slutet av 1800-talet i det högre samhällsskiktet och spred sig i början av 1900-talet till hela folket, berättar Hulkkonen. Det var den ökade läskunnigheten som i kombination med allt större upplagor och bättre ekonomiskt läge som gjorde att dödsannonserna blev vanliga i allt fler samhällsgrupper. Att informera om dödfallet och om begravningens tidpunkt var huvudsyftet.

– Sedan dess har vår begravningskultur förändrats så att största delen av dödsannonserna i dag publiceras först efter begravningen. Att hedra den dödas minne har blivit den kanske mest centrala orsaken till annonseringen. Att skriva en dödsannons är också en viktig del av sorgearbetet.

Korset som symbol

Hulkkonens forskning är en del av ett större projekt om de religiösa förändringarna i Norden. Det intressanta i just hennes delområde är att förändringen vad gäller dödsannonser har varit förvånansvärt liten under de senaste tjugo åren. Det sampel hon använt i sin forskning är de dödsannonser som publicerats i Turun Sanomat i december månad 1988, 1998 och 2008.

– För att kunna säga ännu mer om trenderna borde materialet ha varit bredare, men redan nu tror jag att man kan dra en hel del slutsatser.

Den tydligaste trenden är att korset som symbol långsamt ersätts av andra symboler. Trots det fanns korset som enda eller som den ena symbolen i 91 procent av de dödsannonser hon undersökte år 2008.

– Korset som symbol används i dödsannonser, trots att den döda inte haft en personlig tro. Det är ett drag i nutida kultur – att tillhöra utan att tro.

Läs mera i Kyrkpressen 7/2010.

Christa Mickelsson



samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54