– På landsbygden där sociala problem och en åldrande befolkning utgör ett hot är församlingarnas diakonala och övriga medmänskliga verksamhet väldigt viktig.
Sedan 1980-talet har Peter Backa varit en aktiv förespråkare för närdemokrati och landsbygdens överlevnadsmöjligheter i ett snabbt föränderligt samhälle. Samtidigt som samhällsekonomins ramar krymper och kommunfusioner är en krass verklighet erbjuder informationsteknologin nya möjligheter till kunskapsinhämtning och dialog. Ekonomiska problem och sociala utmaningar både tvingar och erbjuder möjligheter till nytänkande.
– Kommunerna skapades i en tid då man åkte med häst och kärra till centrum. Människans identitet är kopplad till ett lokalt område som vi kan överblicka. Ju större kommunen är desto tunnare blir kontaktytan.
Finlandssvenska rådslag
Peter Backa talar för en levande landsbygd i allmänhet och en fungerande byagemenskap i synnerhet. Det är här församlingen kommer in i bilden. Tillsammans med tredje sektorn och övriga medborgaraktörer, företag och kommun måste man börja se över vem som gör vad, hur man kan samarbeta och säkert även överskrida traditionellt utstakade gränser. Närhet och dialog är två av nyckelorden.
– Gemensamma ärenden behandlas bättre i mindre sammanhang.
Med den finlandssvenska landsbygdsriksdagens resolution från hösten 2010 i ryggen har Peter Backa vänt sig till de olika aktuella aktörerna med ett erbjudande om samarbete och dialog. Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) har tackat ja och under vinterns lopp genomförs ett antal Rådslag i Svenskfinland där kommuner, prosterier och tredje sektorn tillsammans kommer överens om vad som på det lokala planet bör göras, hur och av vem.
– Alla aktörer, även församlingarna, måste själva definiera sina kompetensområden och vad de kan bidra med.
När jag undrar vad byns uppgift egentligen är ställer Peter Backa motfrågan – Vad tycker du själv?
Samma fråga vill han att församlingen ska ställa i denna nya samhällssituation: vilken är församlingens uppgift enligt dig, här i denna by, i detta lokalsamhälle?
– Församlingar, hembygdsföreningar, folkhälsoföreningar och så vidare – alla har sin egen nisch och sitt eget specialkunnande. Gemensamt måste vi komma överens om uppgiftsfördelningen.
Läs mera i Kyrkpressen 49/2010.
