– Präst är jag fortfarande, om än inte i den lutherska kyrkan, säger Matti Väi-sänen, tidigare långvarig verksamhetsledare för den lutherska inomkyrkliga rörelsen Folkmissionen.
I mars i år lät han viga sig till biskop inom det som kallas Missionsprovinsen, som fungerar som en skugg- eller alternativorganisation i den lutherska kyrkan.
Att inneha en ledande position inom ett främmande trossamfund går inte för sig för en präst, resonerade domkapitlet och prickade honom för att ha brutit sina prästlöften och kyrkans ordning.För Väisänen personligen betyder beslutet inte mycket mer än att han inte längre kan förrätta vigslar.
– Men inte har det varit trängsel nu heller. Folk vill ha snyggare förrättare, säger 76-åriga Väisänen.
Viger egna präster
Väisänen vigdes till biskop med alla lutherska insignier och traditioner i mars för det som kallas Skandinaviska Missionsprovinsen. Han ser sig som biskop och andlig ledare för det tjog präster som är verksamma inom organisationen, som i ett nötskal håller sig med en traditionell bibeltolkning. Dessutom konsulteras Väisänen enligt egen utsago av många präster som arbetar inom kyrkan.
Han kommer att prästviga fler bland de teologer som får nej av kyrkans biskopar för att de, som det heter,”står för den traditionella ämbetsuppfattningen”. Missionsprovinsens viktigaste uppgift är att upprätthålla lokala gudstjänstgemenskaper där mässan firas ”på rätt sätt”. Målet är att gemenskaperna ska fungera som självbärande och ha alla former av verksamhet, från barnarbete till diakoni och mission.DopkalabalikMissionsprovinsens verksamhet behöver inte i och för sig krocka med kyrkan. Men i fjol blev det en del kalabalik efter att en av missionsprovinsens präster döpt ett barn som inte godkändes som församlingsmedlem i den lutherska kyrkan.
– Vi har två slags präster. De som har kvar sina prästrättigheter inom den lutherska kyrkan från tidigare och de som prästvigts inom Missionsprovinsen i Sverige. Den senare har inga prästrättigheter i den lutherska kyrkan.
Väisänen själv instruerar sina präster att göra klart för föräldrar att ur luthersk synpunkt är deras dop ett giltigt dop. Men det är upp till den enskilda lutherska församlingens kyrkoherde om barnet tas upp som medlem i kyrkan.
Avlatshandel och annat orätt
Missionsprovinsens relationer till kyrkan är självfallet ansträngda. Begreppet missionsprovins har lånats från tiden då reformatorerna bekämpade den romersk-katolska kyrkan. Om kyrkan har avfallit från den rätta läran och prästerna är villolärare har de sant troende rätt att tillsätta egna präster.
Det skedde på 1500-talet och det sker också i dag, menar Väisänen.
– På Luthers tid var det avlatshandeln, i dag är det andra missförhållanden.Tammerfors domkapitel bestraffade Väisänen bland annat för att han förrättat nattvard på fel sätt under den tid han varit avstängd från prästämbetet.
För Väisänen själv är det viktigt att han fällts för ”bara” ordningsfrågor men inte på teologiska grunder.
Om framtiden säger Väisänen att Missionsprovinsen får pröva sig fram. En möjlighet är att Lutherstiftelsen fungerar som juridisk huvudman för verksamheten och som arbetsgivare för Missionsprovinsens präster. Missionsprovinsen står sedan för den andliga delen.Väisänen uppmanar inte dem som är med i de lokala gudstjänstgemenskaperna att gå ut ur kyrkan.
– Enskilda personer som blivit djupt besvikna på kyrkan kan gå ut. Senast i går träffade jag två personer som skrivit ut sig för att jag fråntagits mina prästrättigheter, säger Väisänen.
Själv betonar han att om man vill bygga upp kyrkan och få den på rätt köl gör man det bäst inifrån.
