När bönehuset byggdes 1991 bestod Kållby Fridsförening av drygt 400 medlemmar och då var bygget dimensionerat för dem. Sedan dess har medlemsantalet mer än fördubblats och bönehuset blev smockfullt varje söndag.
– Det blev så trångt att folk började stanna hemma. Vi ville bygga ut för att ge hela familjer en möjlighet att komma utan rädsla för att bli utan sittplats, säger Erik Snellman som varit sekreterare i byggnadskommittén.
Nio grupper på tjugo talkoarbetare har roterat på bygget så att en grupp jobbat så gott som varje vardagskväll samt lördag under en vecka. Därefter har nästa grupp trätt till. Det har inneburit att varje grupp jobbat fem veckor. Tillsammans med de grupper som bland annat haft hand om VVS- och elarbetena samt servering och städning har sammanlagt 500 personer i 180 grupper varit engagerade i bygget. Totalt 15 000 talkotimmar är en uppskattning som nämnts.
– Jag har inte räknat timmarna, säger föreningens ordförande Charles Östman. Men antalet kan nog stämma.
Östman och Snellman beräknar att mellan 80 och 85 procent av bygget gjorts på talko. Det enda föreningen köpt är ytterväggarna som leverantören av betongelementen monterade.
Stärkt gemenskap
Med nyckeln i hand låg kostnadsförslaget på bygget på knappt 1,2 miljoner euro. I och med talkoinsatsen fick föreningen ner kostnaderna till cirka 900 000 euro. Bygget har finansierats med egna medel, bidrag från Pedersöre kommun och kyrkliga samfällighet, de laestadianska systerförsamlingarna samt med lån.
– Det har varit en glädje att se hur sjuttonåringar och sjuttioåringar arbetat sida vid sida på bygget, säger Östman. Eftersom föreningen blivit så pass stor är det inte sagt att alla medlemmar längre känner varandra. Att få bygga tillsammans har stärkt gemenskapen. Jag är tacksam över hur folk har ställt upp för bygget. Också över dem som stannat ensamma hemma med familjen då den andra parten deltagit i byggarbetet.
Säkerheten har varit viktig i byggnadsskedet. Inget arbete har gjorts från en stege. På höjden har man bara arbetat från skylift eller byggnadsställningar med skyddsräcke. Och alltid med hjälm på huvudet.
– Vi har inte haft något olyckstillbud, säger Snellman. Inget värre än att det räckt med plåster.
