Öppen får mer

Människa. Han känner trygghet under himlavalvet. Omsluten i Guds hand men oändligt liten i universum. – Visst är det paradoxalt – och fascinerande! 18.8.2009 kl. 00:00

Nina Österholm

Bo-Göran Åstrand

Bo-Göran Åstrand, kyrkoherde i Jakobstad och kandidat i höstens biskopsval, gillar att stretcha själen med existentiella övningar.

– Jag tycker om att grubbla, riktigt sätta mig ner och tänka, på frågor om Gud och livet.

Vetenskapen skrämmer inte. Tvärtom öppnar den små fönster och ger redskap att beskriva tillvarons storhet på. Som vattnets kretslopp till exempel.

– Vattnet har inte förnyats sedan vårt solsystem blev till, det cirkulerar runt, runt i samma kretslopp. Eftersom 70 procent av människan består av vatten betyder det att 70 procent av mig var där när allt blev till. Det är en hälsning till mig från Gud själv som är källan till allt liv.

Bön på granit

Vi sitter på lägergården Pörkenäs bastanta klippor utanför Jakobstad, en av Bo-Göran Åstrands favoritplatser på jorden.

– Hit ner till vattnet kommer jag före och efter varje skriftskolläger för att be om beskydd och för att tacka Gud för att vi klarat lägret.

Ibland står han nere vid vattenbrynet, någon gång tar han plats på en sten längre upp.

– Inför min prästvigning kom jag hit för att be om ledning. Jag vigdes till Jakobstads svenska församling och har aldrig ångrat att jag hörsammade prästkallet.

Även om arbetet i församlingen kan vara mycket tufft är det samtidigt rikt.

– Gud har inte blivit mig skyldig något.

Åstrand slutar aldrig att fascineras av Gud, havet och himlen.

– Jag dras till havet men är uppväxt på Purmos slätter. På nya platser kontrollerar jag alltid hur himlen ser ut just härifrån, norrsken är det vackraste jag vet.

Han känner trygghet under himlavalvet. Omsluten i Guds hand men oändligt liten i universum.

– Visst är det paradoxalt – och fascinerande!

Öppen får mer

Den stora nyfikenheten och det öppna sinnet inför trosfrågorna är ingen självklarhet för Åstrand. Han beskriver uppväxten inom den evangeliska väckelserörelsen som trygg men något förenklad.

– När jag inledde mina teologiestudier vid Åbo Akademi var jag rädd. För mig helt främmande synsätt, intryck och impulser kändes hotande och jag var rädd för att påverkas.

Befrielsen kom då dekanus Fredric Cleve kallade nya studerande till personliga samtal i samband med antagningen till fakulteten.

– Vi satt i runda rummet på teologiska fakulteten. Precis som om han läst mina tankar uppmanade Cleve mig att inte vara rädd eftersom den som är öppen får mera. Sedan dess fascineras jag fortfarande av alla nya intryck men låter mig inte längre skrämmas.

Genom livet har Åstrand märkt att Gud alltid går före och finns där redan innan han själv kommit dit.

Samtal, bön och böcker

Också ämbetsfrågan, det vill säga om kvinnor ska få vigas till präst, har berett Åstrand tankearbete.

– Min syn på ämbetet har inte förändrats på något sätt men däremot min syn på kvinnan i ämbetet.

I dag är han säker på att mannen och kvinnan ska stå sida vid sida och på lika villkor vigas till präst.

Han medger att ämbetsfrågan inte var någon lätt nöt att knäcka och att det tog tid, mycket läsning och långa diskussioner med dåvarande kyrkoherden i Jakobstad Jan-Erik Nyman.

– Han var mitt bollplank och mentor i församlingsarbetet. Alla behöver någon att diskutera öppet och ärligt med, någon som ställer de rätta frågorna och hjälper en vidare i resonemanget.

Det goda samtalet hör också till Åstrands grundstenar i den egna själavården, liksom bönen och böckerna. I Bibeln är Psaltaren OCH Markusevangeliet favorit.

– Psalmisten öppnar upp perspektivet både utåt mot tillvaron och inåt mot vår inre värld. Alla de stora livsfrågorna finns invävda i psalmernas poesi. Markusevangeliet berättar rakt på sak om Jesus och hans budskap.

Också vår egen psalmbok ligger Åstrand varmt om hjärtat. ”Ska man bli präst så måste man kunna psalmboken”, sa farmor Åstrand. Hon nöjde sig följaktligen inte med att lära den unga Bo-Göran böner och bibelläsning – under hennes ledning spelade han också igenom psalmboken från pärm till pärm.

– Jag svettades och kämpade men har haft mycket nytta av att kunna ackompanjera psalmsång på samlingar. Farmor är fortfarande en av mina förebilder, hon har betytt mycket för min andliga utveckling.

Samhälleligt obekväm

Vad händer om du blir biskop?

– Jag vill jobba för att kyrkan följer Jesus. Står upp för de svaga och rör sig också i de kvarter dit få andra räcks.

Människovärdet behöver enligt Åstrand försvaras. Att vara född till världen räcker som grund för ett otroligt högt värde, prestationer ger inte rätt att betrakta andra som mindre värda. Varje människa är vacker och dyrbar i Guds ögon.

– Att tala så kan göra kyrkan samhälleligt obekväm i vissa lägen men vi måste våga följa Jesus med hans budskap om hopp och liv.

Frikopplingen mellan kyrka och stat ser Åstrand som positiv, en möjlighet att påverka utan att politiseras.

– Kyrkan har fortfarande en egen plattform om vi bara vågar använda den. När kyrkan talar så lyssnar samhället.

Stolt över kyrkan

Bo-Göran Åstrand har en dröm – gällande Borgå stift.

– Jag hoppas att vi en dag skulle få uppleva något liknande som vi hade i miniformat vid Stiftsdagarna i Jakobstad. Där möttes alla kring samma nattvardsbord. Även om vi inte kan enas i alla frågor skulle det vara viktigt med ett centrum där vi alla kan mötas.

Han frågar sig vilket rum vi har för mångfald, om vi kan respektera varandra tillräckligt för att behålla samhörigheten och medger att vi nog inte på långt när är färdiga med den diskussionen.

– Men utan ett gemensamt centrum blir samhörigheten konstgjord.

Gällande kyrkan som helhet vill Åstrand arbeta med profilen och identiteten.

– Människans andliga behov har inte försvunnit, men vi som kyrka måste börja med att lyssna in var nutidsmänniskan står i dag för att kunna mötas.

Samtidigt måste kyrkan våga vara kyrka och inte sticka under stol med det unika budskap den har. Utmaningen är att nå fram till en fördjupad andlighet som förenar livet, tron och bönen.

– Kristen tro är inget att skämmas över, den öppnar upp ett större perspektiv på tillvaron. Jag skulle vilja att alla medlemmar kunde känna stolthet över sin kyrkotillhörighet.

Ebba går oberörd

Solen har hunnit värma upp den finska klipphällen under vårt samtal. Kvarkens vågor kluckar lojt men inbjudande.

Är du säker på att du vill flytta till Borgå?

– Klart att det är en stor sak om det skulle bli Borgå för min del, men både jag och min familj är präglade av en förtröstan på att Gud tar hand om oss. Helt konkret.

Även om familjen inte känner sig utsatta av rampljuset är själva valproceduren ändå en stor process för alla.

– Det är nog bara hunden Ebba som är helt oberörd biskopsvalet.

Nina Österholm



URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

kyrkomusik. Byggs kanske upp på Ihamuotila-släktens gård i Esbo. 18.2.2026 kl. 17:12

FÖRETAGARE. Bröderna William och Jonatan Snellman har skapat ett koncept som slår hårt just nu. Aderton månader efter lansering har deras varumärke Savd växtvärk. Det är som om varken Jakobstadsregionen eller USA kan få nog av träningskläder med kristna budskap. – Jag tror det har att göra med en trend vi ser i världen överlag, säger Jonatan Snellman. 18.2.2026 kl. 15:29

fastan. Fastan är inte en späkningsövning utan en inbjudan till ett möte med Jesus, säger Magnus Tunehag, som skrivit en bok att läsa före påsk. – Jag hade inte kunnat skriva den här boken när jag var 25. 18.2.2026 kl. 09:30

FÖRSAMLINGAR. Kyrie och gloria är inte bara element i mässan borta i Åbo domkyrka. I Åbo svenska församling inleds jobbmöten också med kyrie, det som är svårt, och gloria, det som har gett glädje i vardagen. Galna idéer är dessutom välkomna. 17.2.2026 kl. 19:00

DRAMA PÅ ISEN. ”Jag höll fast i iskanten och ropade på hjälp, men det blev allt glesare mellan ropen”, berättar Roland Semskar om decemberdagen för drygt ett år sedan, då Kristoffer Sandbacka drog upp honom ur vaken på Larsmosjön. Nu möts de för första gången sedan dess på just den platsen. Det iskalla första mötet har utvecklats till en varm vänskap mellan dem. 17.2.2026 kl. 13:08