EnCore på Nagu

Människa. Hon säger att cirkeln känns sluten, att hon trots allt landat med fötterna på pedalerna. Anne-Marie Taulio är tillbaka på orgelpallen. 4.6.2009 kl. 00:00

Nina Österholm

Vi befinner oss i den del av skapelsen som numera kallas Väståboland. Nagufärjan spottar ut bil efter bil och färden leder vidare längs Skärgårdsvägen fram till den gamla gråstenkyrkan mitt på Nagu. Så här års är strandbjörkarna fullsprängda av klorofyll och inte ens dagens upproriska vind och regnskurar lyckas förstöra idyllen.
 
– Om man har en ledig söndag i månaden så blir det nog inte av att gå i gudstjänsten. Jag vårdar min själ på Skärgårdsvägen, när jag kör till jobbet från Pargas till Nagu. Där är jag nära Skaparen, mitt i skapelsen, säger Anne-Marie Taulio, kantor i Nagu kapellförsamling.
Vi sitter i det mysiga församlingshemmet intill kyrkan. Här har församlingen firat gudstjänst hela vintern eftersom kyrkan varit under renovering. Nu börjar de sista penseldragen vara gjorda och i veckan ska också orgeln packas upp ur sin plastpyjamas.
– Gudstjänst i församlingshemmet fungerar bra, men inte är det samma sak utan orgeln, tycker Taulio.
Efter nästan 30 års paus har hon återupptagit orgelspelet och fått det yrke hon drömde om som ung.
– Livet gjorde en lustig sväng. Efter 20 år av skolliv och undervisning är jag tillbaka i kyrkan.
 
Fröken Carlsson från Pargas
Musiken har suttit i själen sedan barnsben.
– Flickan behöver ett piano, konstaterade mormor, då Taulio avverkat sitt första klockspel och elharmonium på initiativ av en musikalisk lågstadielärare. 
Talangen utvecklades genom pianolektioner och tillsammans med en klasskamrat fick Taulio börja ackompagnera psalmsången vid skolans morgonbön.
– Vår lärare Hjalmar Krokfors kom varje morgon med koralböckerna under armen och slog upp en psalm. Sedan var det bara att spela utan någon vidare förberedelse.
Orgelintresset utvecklades genom Wegeliusinstitutet och privatlektioner i Åbo domkyrka. Hon hade tron och var intresserad, kantor skulle hon bli.
– Men en dag kom en förfrågan från Lovisa samskola. De behövde en musiklärare.
Med tjugo år på nacken inledde Anne-Marie Taulio, dåvarande fröken Carlsson, sin bana som musiklärare. En av pojkarna på abiturientklassen var äldre än hon eftersom han hade gått om. 
– Arbetet var tufft men roligt. Jag var fast. 
 
Nej!
Efter flera år som obehörig lärare sökte Taulio in till Sibeliusakademin i Helsingfors och fick börja som enda svenskspråkig det året. Allt skulle ha gått strålande om hon hade varit snäppet bättre på att säga nej. Hon började jobba vid sidan av studierna, både i skolor och med olika körer.
– Lönkan och Åshöjden var mina skolor. Vårfestlördagarna var allra värst. Då åkte jag taxi mellan examensfesterna för att hinna med allt.
Det aktiva livet ledde till att Taulio aldrig fick ut några papper från Sibeliusakademins pedagogiska institution. En fackuppsats och kursen i harmonilära 2 förblev ofullbordade när hon bildade familj och flyttade via Åbo tillbaka till Pargas. Där undervisade och ”körade” hon i nästan tjugo år. 
– Men en vacker dag sade det bara stopp. Jag gick inte till jobbet. Jag orkade inte. Orolig stämning i skolan, allt svårare att hålla ordning i klassen, min egen ålder – jag vet inte riktigt vad allt det berodde på.
Enligt Taulio ska musikundervisningen vara lustbetonad. Musiken har en terapeutisk uppgift, eleverna ska må bra när de fått sjunga, spela och lyssna till musik. 
– Nu var det inte längre så. Jag stannade hemma för att vila och fundera. 
 
Läs mera i Kyrkpressen, nummer 23/09
 
Nina Österholm



Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00