En sökare som funnit

Människa.

Idag är han högkyrklig präst med stark känsla för gudstjänsten som mötesplats för människa och Gud. Men vägen dit har varit lång.

28.5.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn

Då Cay-Håkan Englund kommer in i Bergö kyrka gör han korstecknet vänd mot altaret.  

– Altaret är Guds tron. Där möter han oss i gudstjänsten.

Själv känner han igen sig i beskrivningen av Guds barnbarn som antingen blir mer hängivna än föräldrarna eller helt tar avstånd.

– Jag växte upp i Purmo. Min familj hörde till Kyrkans Ungdom, jag gick i söndagsskola och junior. Men i högstadiet vände jag ryggen åt allt sådant. Istället kom ett intresse för ockultism. Hade jag inte varit så blyg och skulle det ha funnits satanistgrupper i närheten vet jag inte var det hade slutat.

Efter militären 1992 fanns inga jobb. Han bodde hemma den våren och satt mest vid sin dator. En dag i mars dog hans pappa i hjärtinfarkt.

– Det blev en vändpunkt. Då vi hittade honom död förstod jag att det finns något mer än det vi kan se. Jag var helt övertygad om att pappa fanns någonstans, men han var inte längre här.

De läser Bibeln!

Första chocken bearbetade han med familjen. Men kyrkoherde Jan-Erik Sandström kom snabbt in i bilden.

– Jag minns att vi alla satt vid hans bord, och att han flyttade en blomvas för att kunna se mig. Det var en viktig gest. På sommaren frågade han om jag kunde hjälpa honom med datorn. Det var ett skäl, men också ett svepskäl. Som tack fick jag boken The Catch Me Killer med ett starkt vittnesbörd.

Under sommaren som följde var Englund ibland med på kristna ungdomssamlingar och märkte att det var lätt att få vänner där. Det var enda orsaken till att han på hösten, då han började studera informationsbehandling i Åbo, gick med i en bönegrupp.

– Men till min förvåning och fasa läste alla i tur och ordning ur Bibeln. Jag drabbades av tanken att jag måste hoppa ut genom fönstret för att komma undan. Jag kallsvettades. Men någon lånade mig ett Nya testamente och då jag började läsa försvann det hotfulla och jag blev lugn.

Senare på hösten kom han till tro.

– Jag visste att jag ville dela det som skett med någon och gick till en kompis. ”Nog är det viktigt att bekänna sin tro”, sa han. Och sedan lite på skämt: ”Men inte behöver du göra det varje gång du presenterar dig.”

Läs mer i Kyrkpressen, nr 22/09

Kerstin Haldin-Rönn



Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00