I vår lutherska tradition talar vi om Stilla veckan när vi avser denvecka under vilken vi följer Jesus på hans sista färd från Getsemanetill Golgata och påskmorgonens triumf. I äldre tider talade man om Dymmelveckan eftersom kyrkklockornas kläppar ersattes av träkläppar för att ge en dovare och mer stillsam ton. Inom den ortodoxa kyrkan kallar man veckan Stora veckan eftersom den innehåller de centrala händelsernai vår kristna tro. Vilket är då Stora veckans budskap?
Kristus lider med alla dem som lider. En religion eller livsåskådning som blundar för lidandet, som möter oss överallt och i de mest skiftandeformer är inte trovärdig. Om Gud skulle förhålla sig likgiltig tilllidandet, skulle det vara omöjligt att tro på honom som kärleken. Nu delar han vårt lidande i Kristus ända in i övergivenhetens, tortyrensoch dödskampens kval.
Kristus lider för att vi skall lida med alla dem som lider. En vecka under året påminns vi på ett alldeles speciellt sätt om vårt ansvar förvår lidande medmänniska, på nära håll och långt borta. Vi kallas attdela det lidandet genom att lyssna till dem som drabbas, genom att besöka dem eller genom att stöda dem ekonomiskt. En hungrande människamindre betyder en broder mer.
Kristus lider i vårt ställe. Det ställföreträdande lidandet är den kristna trons djupaste hemlighet. ”Han fullgjorde vad vi borde och blevvår rättfärdighet” sjunger vi i en gammal latinsk hymn från 600-talet.Kristi ställföreträdande lidande är hans största gåva till oss. Mitt i vår ofullkomlighet, våra försummelser och felsteg kan vifrimodigt närma oss Gud förvissade om att synderna är förlåtna och vi ärhans älskade barn.
Och slutligen: Kristus lider, dör och uppstår för att vi skall få leva före evigt. Isarna ger vika för ystra vårbäckar, påskliljor tränger framur jordens sköte, hela naturen väcks till liv efter köld och död. Varförskulle vi mänskor representera något undantag? Det är samma Skaparebakom naturens under och det liv vi har fått.
Det eviga livet kommer till oss som en gåva redan här och nu. Det fyller oss med glädje, tillförsikt och framtidstro. Vi får uppleva hur ljusetfördriver mörkret, sorgen förbyts i glädje och dödens makt görs omintet. Ingen dag är lik påskdagen som förebådar den uppståndelsens dag som vi i tron på Kristus är på väg emot. I tron och hoppet hälsar vi ijubel redan nu dagen då lidandet upphör, döden är besegrad och kärlekenskall råda för evigt.
