Ett exempel är berättelsen i 1 Mos 18:3 om de tre männen, som besökte Abraham.
– Men senare, under tiden efter den babyloniska exilen, blir Gud mera avlägsen, säger Antti Laato, professor i gammaltestamentlig exegetik med judaistik.
Änglarna spelade då en allt viktigare roll i det judiska tänkandet. Änglarna blir en ”mellanvärld” mellan Gud och människor. Man menade också att stjärnor och änglar hörde ihop så att varje stjärna hade sin ängel. I Daniels bok talas det om att varje folk har sin ängel. Judarnas ängel var ärkeängeln Mikael, som vid behov får kraft också i politiska situationer.
– Astrologin utvecklades och bland annat Talmud innehåller horoskop.
Laato understryker att de här tankegångarna inte finns i kristen tro.
I Bibeln nämns de två ”överänglarna” Mikael och Gabriel.
– Apokryferna tar med Rafael, Uriel och Fanuel.
– När det gäller Nya testamentet är Gud inte längre transcendent och avlägsen. Han blir människa i Kristus. Gud är nära.
– Hebreerbrevets författare anser det nu nödvändigt att dra en skiljelinje mellan Kristus och änglarna. Jesus hör inte till någon mellanvärld. Han är förmer, han kom från Guds egen värld.
Laato nämner ytterligare serafer och keruber, som vi kan läsa om till exempel i Jes 6.
– De är änglar som hör ihop med den himmelska liturgin.
Om den änglaboom som är inne i dag säger Laato att intresset hör ihop med vårt behov av beskydd.
– Vem behöver inte trygghet när vi upplever sådana tragedier som Jokela och Kauhajoki. Och vad skyddsänglar beträffar så nämns det i Nya testamentet att varje barn har sin ängel.
– Vår bild av änglar är inte alltid helt sann. Därför är det säkert hälsosamt att reflektera över änglarnas teologi och se vad Bibeln lär.
