Jag höll ett brinnande försvarstal för mina älskade dojor, men var tvungen att se sanningen i vitögat: jag måste skaffa nya skor inom en snar framtid.
Om det fanns en terapiklubb för personer med shoppingfobi så skulle jag vara en hängiven medlem. Jag avskyr alla slags inköpsrundor men speciellt att köpa kläder. Trots positivt tänkande och omsorgsfull peppning får jag nippror genast då jag stigit in i en klädaffär.
Jag försöker hålla huvudet kallt och plöja igenom klädhyllorna systematiskt. Förtvivlan ökar för varje plagg. Allt ligger i en enda pastellfärgad röra av tubtoppar, rosetter och paljetter. Hela kvinnoavdelningen får mig att se… svart.
Samtliga plagg jag äger liknar varandra och nästan alla går i en dyster färgskala. Ändå är de väldigt svåra att införskaffa. Jag försöker tappert och tvingar mig in i klaustrofobiska provhytter gång på gång, utan resultat. Jag hittar aldrig något som passar och har inte riktigt öga för vilka klädesplagg som går att kombinera. Accessoarer och väskor ids jag inte ens försöka luska fram.
Människan behöver kläder för att skydda och värma sin kropp. Bakgrunden till dagen shoppinghysteri är nog ändå vår benägenhet att bedöma varandra på yttre premisser och skapa ordning i kaos genom stereotypisering. Vestis virum reddit, kläderna gör mannen. Det känns som om man, för att komma någon vart och ge ett gott intryck, är tvungen att måna om sitt yttre åtminstone i viss grad. Jag ogillar det, men förmår inte protestera.


























