I evangelisk-lutherska kyrkan i Finland tillkommer i denna mening makten församlingsmedlemmarna, som företrädas av … Ja, här blir det lite knepigare.
| Illustration: Jan Lindström |
Så är det alltså också i de kyrkliga val som förrättas efter cirka en månad, alltså valen av ombud till kyrkomötet och medlemmar i stiftsfullmäktige.
Dessa förtroendevalda väljer församlingsmedlemmarna via sina förtroendevalda.
Riktigt väl rimmar detta inte med de mål som presenteras i kyrkans nuvarande strategi och inte heller med målet i den nya strategin som är under arbete.
De övergripande målen i bägge strategierna är nämligen att föra kyrkan närmare folket och att stärka medlemskapet. Kyrkan skall vara närvarande och engagerande.
Med tanke på hur val i allmänhet engagerar människor kunde det kanske vara vist att kyrkan ser över sitt valsystem och reformera det så att det ger möjlighet för medlemmarna att direkt välja alla sina förtroendeorgan.
Ett sådant system skulle leda till ett ökat intresse för kyrkan och kyrkliga frågor, vilket med stor sannolikhet också skulle öka intresset för att kandidera i kyrkliga val. Bland annat allt detta skulle dessutom höja statusen för kyrkomötet och stiftsfullmäktige.
Självfallet har direkta val också negativa sidor.
Ett uppenbart argument mot direkta val är att de kostar. Men att demokrati kostar vet alla och det kan knappast vara ett vägande argument mot optimalt demokratiska modeller. Demokrati varken kan eller får räknas i pengar.
Ett annat argument mot allmänna val till kyrkomöte och stiftsfullmäktige är att personer som i allmänhet inte har minsta intresse för eller av kyrkan kan avgöra vilka som sitter i dess beslutande organ. Men inte heller det argumentet är hållbart. Samma brist på intresse skulle i så fall sätta stopp för allmänna val till kommunala och statliga organ.
Att det kanske kan finnas orsak att i framtiden se över det kyrkliga valsystemet är en sak. En annan sak är att det gäller att göra det bästa av situationen här och nu.
Rösträtten i valen är alltså begränsad till de förtroendevalda, men det skall inte tolkas så att ingen annan har talan i dem. Varje församlingsmedlems rätt är att på sitt sätt påverka valen genom att meddela ”sin” förtroendevalda vilken kandidat som han eller hon önskar se vald.
Via Kyrkpressen och kyrkpressen.fi har alla också möjlighet att ge sin syn på valen som sådana, på kandidaterna och på de organ valen gäller samt att ställa frågor till kandidaterna.
Denna rätt och möjlighet begränsas naturligtvis inte till valtiderna, utan gäller också under mandatperioderna. Både med tanke på intresset för kyrkliga frågor och med tanke på en fungerande kyrklig demokrati är det av största betydelse att dialogen mellan alla aktörer är fortgående och aktiv. Alltså att påverka hela tiden.
Tyvärr är verkligheten ofta en annan.
Inför senaste val till kyrkomötet och stiftsfullmäktige för fyra år sedan var tystnaden såväl på kandidat- som församlingsmedlemshåll ganska kompakt. Dialogerna under mandatperioden reduceras allt för ofta till ilskna monologer om sådant som man inom kyrkan är oense om.
Inte undra på att den kyrka som i strategierna framställs som närvarande och engagerande upplevs som stridande och i värst fall direkt frånstötande.
Det minsta, och samtidigt det viktigaste, som vi alla kan göra när som helst och var som helst är att be för de förestående valen.
