Ärkebiskop Tutu var kompassen

Kultur. John Allens biografi över ärkebiskop emeritus Desmond Tutu ger återblickar på Sydafrikas apartheidhistoria. 27.10.2007 kl. 00:00

John Allens biografi över ärkebiskop emeritus Desmond Tutu ger återblickar på Sydafrikas apartheidhistoria.

 
BOK John Allen: Rättvisans rebell, Desmond Tutu – en biografi, Libris 2007

Vid läsningen infinner sig först en känsla av vanmakt över att än en gång konfronteras med det systematiska förtrycket. Rasismen är ju ingalunda utagerad. Men det stannar inte där. Det är stort att få följa Tutus rakryggade kamp för dem som plundrats på sitt människovärde. Han är som en David som inte väjer för Goljats övermakt.

Tutu har, det som jag också upplevt hos andra afrikanska präster, en förmåga att i enkla bilder förklara svåra sammanhang och så integrerat leva i sin tro att det aldrig känns styltat eller märkvärdigt.

– Jag brinner inte för någon billig försoning. Verklig försoning kostade Guds son hans liv, och om vi ska bli redskap för hans fred måste vi veta vad det handlar om. Vi måste vara beredda att bli märkta med försoningens kors, och identifiera oss med andra på samma sätt som Kristus, sade Tutu.
Tutu verkade först som lärare. Men sedan regeringen infört en bantuundervisning som förkortade de svartas skoldag till ett minimum blev det stopp. Både han och hans hustru Leah sade upp sina lärarjobb. Och han konstaterar att det inte var på grund av någon stor kallelse som han sedan blev präst. Teologi var det enda han kunde studera. Så rustad intog han sin plats. Tröstade, uppmuntrade, anklagade och vädjade.

Att han tilldelades Nobels fredspris gav honom ett skydd i Sydafrika. De gånger han fängslades var det för att få undan honom för att polisen skulle kunna fortsätta sina trakasserier.

Gripande är att läsa om hur envetet han hämtade sin kraft ur de urgamla källorna, bön, tystnad, fasta. Från tiden som ärkebiskop berättas om att han började be fyra på morgonen. Vid fem tog han en rask promenad, klockan sex fortsatte han med andlig läsning och arbete. Efter morgonbön med lekmännen drack han juice med sin hustru. Möten fyllde hans dag. Tutu bad en halv timme mitt på dagen, åt lunch och sov en timme. Efter tre vidtog mötena igen. Mot slutet av dagen bad han med prästerna och senare enskilt. Var kvällen ledig såg han kvällsnyheterna efter middagen och avslutade dagen med bön.

Allen skriver: ”Den sprudlande utåtriktade Tutu och den meditativa Tutu som behövde sex-sju timmars tystnad per dag var två sidor av samma mynt. Den ena kunde inte existera utan den andra. Hans enorma förmåga att kommunicera värme, medkänsla och humor var beroende av att hans personliga energiförråd hela tiden fylldes på, vilket i sin tur hängde på den järnhårda självdisciplinen i hans böneliv.

Tutu var många gånger besviken på omvärldens lama reaktioner, men hoppet levde. När han för en utländsk journalist uttalade sin tro att Mandela, som då ännu satt fängslad, en dag skulle bli premiärminister fick han höra att han var hopplöst optimistisk.

– Broder, sade Tutu, Den kristna tron är hopplöst optimistisk eftersom den bygger på tron på en kille som dog en fredag, men uppstod på söndag.

Tutu var präst och biskop, han lät sig inte politiseras. I sanningskommissionen bad man honom hålla en tyst minut istället för att öppna dagen med bön. Men nej. Han inledde med bön där som vid alla andra möten. Inte heller tog han av biskopsdräkten.

Berörd och uppmuntrad är jag efter att ha läst boken. Lite väl många namn på personer och organisationer låter författaren skymta förbi. I det avseendet saknade jag det utförligare indexet som lär finnas i den engelska utgåvan.

Kerstin Haldin-Rönn



Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00