Kort sagt: biskopen kan när han vill sammankalla alla i stiftet till stiftsdagar. Det finns ju alltid något som gör det av behovet påkallat och det finns ingen anledning att aktivt utesluta någon församlingsmedlem från dagarna.
De första stiftsdagarna, modell blygsammare, hölls i mars 2005.
| Illustration: Jan Lindström |
Att biskopen själv har stora förhoppningar på denna stiftets storsamling framgick med all önskvärd tydlighet då han presenterade planen och tanken på dagarna.
Även om det ännu är cirka ett och ett halvt år tills stiftsdagarna hålls kunde arbetet med att förbereda dagarna med fördel inledas omedelbart.
Inte endast på arrangörshåll utan också i stiftets alla församlingar finns säkert mycket som kan och bör göras för att dagarna verkligen skall ge något som är till nytta för hela stiftets framtid. Biskopens besked om att han sammankallar till stiftsdagar inspirerar förhoppningsvis församlingarna till att omedelbart inleda ett systematiskt arbete med att visionera om sin framtid. Ett arbete vars resultat skulle vara klart att lyftas fram hösten 2008.
Helt från tomt bord startar det arbetet självfallet inte. Man kan med fog anta att det mer eller mindre hör till det dagliga arbetet i varje församling att såväl de förtroendevalda som tjänsteinnehavarna och arbetstagarna funderar på församlingens framtid.
Säkert inte på heltid men då och då.
Det som kanske däremot ofta saknas är ett aktivt, målmedvetet arbete med framtidsfrågor där betoningen ligger på hur man skall agera och inte endast på hur man skall reagera på akuta utmaningar.
Det som också ofta saknas är känslan av samhörighet och ”ödesgemenskap” med andra församlingar. Alla kämpar var och en på sitt håll trots att det kanske redan finns exempel på vad som kan göras.
Utöver att tänka, visionera och planera själv vore det därför till stor hjälp att ta reda på vad andra tänkt, visionerat och planerat. Detta kunde ske till exempel på prosterinivå.
De stora utmaningar som kyrkan och församlingarna står inför har naturligtvis engagerat också helhetskyrkan. Arbetet på det hållet har resulterat bland annat i strategiplanen ”Den närvarande kyrkan” och som bäst är en ny strategiplan under arbete.
Ett annat dokument som församlingarna säkert har nytta av är den mellanrapport som en arbetsgrupp under biskop Voitto Huotari har publicerat. Den heter ”En närvarande gemenskap” och fokuserar på strukturförändringarna.
Kort sagt är det som biskop emeritus Erik Vikström i ett sammanhang underströk: Man har tänkt också tidigare.
De tankar, erfarenheter och visioner som redan finns och de som bara väntar på att födas uppfordrar till aktivitet i församlingarna.
Ett konkret mål kunde alltså vara att alla församlingarna i Borgå stift inför stiftsdagarna antingen helt för sig eller några tillsammans skulle se över vad de kan göra för att forma framtiden och för att möta de utmaningar som de ser.
Någon tid finns inte att förlora. Framtiden börjar nu.
