Damen i kassan väckte många leenden hos kunderna i kön när hon på sitt generösa och genuina sätt pratade med en riktigt ung kund.
- Kom du med cykel i dag?
- Tror du jag sku få låna din cykel?
- Aj, är den alldeles för liten?
- Tror du jag kan cykla då?

Av flickans förtjusta min att döma roades hon av tanken på den stora kassadamen och hennes lilla cykel. Glatt deltog flickan i samtalet, medan den lite trötta mamman packade varorna i kassen. Flickan blev sedd, hon blev bekräftad, hon blev tilltalad och hon blev hörd. Ett ömsesidigt glatt och högtklingande hej-då avslutade den härliga stunden.

Mera sådant tänkte jag, mera! Det här är ett exempel på vad det kan handla om när man talar om att det behövs en hel by till att fostra ettbarn. Sådana här exempel kan vi tänka på när vi frågar oss vad vi kan göra för barn som far illa i dag. Se dem, tala till dem, bekräfta dem. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Det kan räcka att fråga ”kom du med cykel idag?”