bokstavsplock

Det låg lappar med bokstäver på skrivbordet. Det här blev ordet:

Sången är bokstaven S. Församlingen sjunger. I församlingen får alla sjunga till och med om man bara har två toner i strupen där den ena är sprucken och den andra är falsk. Ibland lyfter taket av sången och ibland är det bara några få som sjunger. I psalmsången finns det vissa psalmer som gör att församlingen sjunger med, och i andra kanske man får sjunga själv. Allt beror på ens eget val av psalmer. Men man kan tyvärr inte sjunga allas favoritpsalmer alla söndagar. Och jag väljer väl svåra psalmer ibland...

A: Borde man spara till sist. Andakten, de ord man vill att folk skall bära med sig kan man inte leverera först. Då glöms det bort. Inte för att dragaren alltid har det viktigaste budskapet. Man samlas som en stor familj, en familj som samlats för att ha trevligt. I den finns det säkert tankar värda att ta vara på. De orden, värda att tänka på, en andakt för dagen som återstår.

M för musik. I en församling finns det ofta mängder av olika musik instrument. Orgeln är det största instrumentet av dem. Men också från en liten triangel som används av barnen ger sin ton åt musiken i församlingen. Bland församlingen finns det säkert flera som spelar ett instrument och den orkester det blir kan säkert användas i det dagliga arbetet i församlingen. Kanske orkestern inte alltid behöver spela tillsammans?

K: står såklart för kaffet. Jag har redan länge sagt att kaffet är kyrkans tredje sakrament. Och alla dessa kyrkkaffekoppar som man har druckit. Det tog en liten tid att ställa om sig till kyrk-ris. Men efter ett tag accepterade man det också. Dock saknade man nog kaffet. Gemenskapen över kyrk-riset var det samma som över kaffekoppen, men smaken var tack och lov annorlunda. De olika kaffesorterna som finns idag kanske man skulle ta in i kyrkkaffet. Jag skulle gärna ta en dubbel espresso, starkt nästan i överkant. Med mjölk smakar det jolmigt, och socker, nja det förstör kyrkkaffet. Kallt kaffe på flaska är kanske ingen höjdare heller. Borde församlingarna investera i en kaffemaskin för att få alla ”kunder” nöjda?

K är inte riktigt färdigt än för efter K kommer V och dom hör ihop. Kunskap och vetande. Hos församlingen finns det både kunskap och vetande både hos dem som verkar i arbetslaget och hos de som kommer med via verksamheten. Kunskap och vetande skall förmedlas vidare. Frågesporter mellan de olika lagen som samlas i verksamheten gör att kunskap och vetande sprids. Trots att filmen idag inte har så stor genomslagskraft som den hade tidigare, är det fortfarande ett ypperligt medel för att vi skall förstå och lära oss något. Jag tänker då inte på en vanlig massproducerad thriller utan något med ett innehåll som beskriver något vi tidigare inte varit medvetna om eller förstått.

Ä står för äventyr. Att vara med i en församling är alltid ett äventyr. Det händer alltid något. Ibland blir man fruktansvärt irriterad på något och ibland går man bara med glädje ut från verksamheten man bevistat. Allt kan man inte veta på förhand heller och ofta då man gör besök hos någon kan det leda till ett äventyr. Man kan råka mitt i något viktigt och bli indragen i det, eller så träffar man en stillsam herre eller dam som sitter i sin stol och väntar på att dagen skall gå. Oftast känner man sig lättad, och trött när äventyret är över – för den gången iallafall.

M har vi redan pratat om som musik, men sätter man ihop dessa två M så blir det m.m. Förkortningen kan både hjälpa och stjälpa. Jag tycker att man ganska ofta använder sig av den förkortningen, eller vill använda sig av den då julprogrammet helst skulle vara planerat vid påsk. m.m. lovar fler programpunkter än de angivna, men avslöjar absolut ingenting. Överraskningar i programmet kan vara planerade, men oftast då programmet skrevs har man ingen aning om vad överraskningen är. Så bra. Då kan man improvisera och lägga till i programmet utan att det märks.
Samkvämen i församlingen är minnen. De är roliga att ha kvar någonstans i medvetandet.