Bloggarkiv

Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg är programchef på Sigtunastiftelsen och musiker. Han kommer att blogga om sådant som rör sig i gränslandet mellan tro, kultur och samhälle – sett genom sina svenska glasögon.

En ministers cynismer

13.02.2012 12:22

På lördagseftermiddagar sänds i Sveriges Radio ”Ekots lördagsintervju” där politiker och andra makthavare intervjuas en halvtimme av någon av Sveriges Radios mest erfarna journalister. Jag brukar ofta lyssna på dessa intervjuer med intresse därför att intervjuarna är orädda och vågar ställa obekväma frågor och programtiden tillåter lite längre resonemang och att de som intervjuas ändå tillåts tala till punkt.


I lördags intervjuades Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson (Moderaterna). Hon lyckades under denna halvtimme reta upp mig så till den milda grad att jag – fastän jag bestämt mig att i denna blogg försöka undvika att kommentera svensk inrikespolitik – ändå gör ett undantag. Jag gör det för att jag tycker att bistånd och biståndspolitik är viktigt och jag vet att det är en sak som engagerar kyrkans folk, oavsett politisk åskådning i övrigt. Jag vet också att detta gäller för alla nordiska länder. 



Vad sa hon då? (Ekots lördagsintervju kan avlyssnas i sin helhet här.) Gunilla Carlssons vision och mission är att effektivisera biståndet. Det lyfter jag på hatten för. Det är väldigt viktigt att vi vet att skattepengar som kanaliseras till bistånd används effektivt och verkligen når fram och gör nytta. Men hon påstod att det inte funnits något intresse ”för resultat inom biståndet” och att biståndsorganisationer, kyrkor och andra sysslar med ”pratbistånd” och i intervjun hånar hon det mesta av allt vad samtal, konferenser och seminarier heter. Handling, effektivitet och kontroll, är hennes ledord. Dessutom finns i intervjun nästan inga ”vi:n”, bara (maktmänniskans) ”jag”. Jag ska se till att… Jag har förändrat utbetalningsreglerna… osv. 
 
Men hur ser verkligheten ut? Det utvecklingssamarbete som de flesta kyrkor och samfund är engagerade i finansieras till största delen med egna medel. SIDA-medel (=den svenska statliga biståndsorganet) är för de flesta komplement till insamlade medel. Är det någonstans man är intresserad av var pengarna går och på vilket sätt kollekter och gåvor administreras är det i dessa sammanhang. Allt handlar om förtroende. Jag skulle önska att Gunilla Carlsson personligen engagerade sig i någon kyrka, biståndsorganisation eller solidaritetsgrupp. Då skulle hon se att det finns många människor som är djupt engagerade i frågor om fattigdomsbekämpning och samhällsförändring.


Jag arbetade några år för Svenska Missionsrådet, den ekumeniska organisation som mobiliserar människor och kanaliserar statliga biståndsmedel till kyrkor och andra medlemsorganisationer. I dessa sammanhang finns ett stort ansvar för att biståndssamarbetet ska utvecklas, effektiviseras och komma de allra fattigaste till del. I mer än 100 år har relationer byggts upp, kunskap utvecklats och relationer skapats. I de allra flesta fall är
inriktningen hos dessa organisationer på samhällsförändring, fattigdomsbekämpning och bekämpning av diskriminering av olika slag. För att detta ska kunna ske är man också mycket medveten om att det måste till dialog med de människor som förändringen berör. Men det är naturligtvis något helt annat än ”pratbistånd”.
 


Förhoppningsvis kan Gunilla Carlssons cynismer blåsa liv i den svenska avsomnade biståndsdebatten. En sådan debatt skulle på sikt förhoppningsvis omöjliggöra att många svenska ambassaders kostnader till en del betalas ur biståndsbudgeten utan att ambassaderna har något biståndsarbete över huvud taget. Ett exempel är ambassaden på Island. Ett av Gunilla Carlsson beslut för att ”effektivisera” biståndet. 
 
Hur ser biståndsengagemanget och debatten ut i Finland? Kommentera gärna!

Den svenska biståndspolitiken biter sig själv i foten.
Den svenska biståndspolitiken biter sig själv i foten.
Dan-Erik
21.2.2012 20:13
Jag är ledsen, Henry men livet kom emellan. Det är också rubriken på mitt NYA blogginlägg som just publicerats härovan. Ska försöka vara lite flitigare de återstående dagarna av februari. Tack för uppmärksamheten!
Henry Byskata
21.2.2012 19:13
Åtta dagar sedan senaste blogg! Vi vill ha mera, vad är du?
Dan-Erik
21.2.2012 18:02
Ursäkta! Jag skrev "Ny Demokrati" men menar förstås Sverigedemokraterna. Nåväl, Ny Demokrati, som var ett svenskt högerpopulistiskt och främlingsfientligt parti på 1980-talet hade ungefär samma retorik kring biståndet som Sverigedemokraterna har idag.
Dan-Erik
21.2.2012 17:56
Tack Rolf för denna intressanta inblick i den finska biståndsdebatten! Företrädarena för "nyslutenheten", som du kallar har tragiskt nog blivit allt mer höljudda även i Sverige. Ny Demokrati tar gärna spjärn mot biståndsfrågan när de egentligen vill kritisera svensk invandringspolitik. Självkritik är alltid bra och jag håller med dig om att det är viktigt att den ideella sektorns biståndsprojekt måste tåla att synas och hålla för en objektiv granskning utifrån. Det har kanske varit lite si och så med det genom åren...
Hej Dan-Erik!
Av aktiviteten att döma verkar biståndsdebatten inte vara så aktiv på Kyrkpressens sidor heller. De undersökningar som gjorts visar dock att en majoritet av Finlands befolkning tycker att u-landsbiståndet är viktigt, även om senaste riksdagsval kan tyckas ha gett en annorlunda signal.

Diskussionen är lite annorlunda här i Finland. Tyvärr stampar vi fortfarande på stället då de gäller hur mycket vi ger i bistånd. Rekommendationen om 0,7 % av bnp har vi ännu inte uppnått. För närvarande torde andelen vara 0,56%. Vi som är engagerade tycker ju att vi åker snålskjuts på den goodwill de nordiska länderna har. Även om biståndet har understöd, finns det också en ljudlig falang som gör en poäng av att ifrågasätta dess berättigande. Då talar jag inte så mycket om dem som ifrågasätter metoderna, och vill utveckla uppföljningen. Både hos några av näringslivets höjdare och bloggvärldens livliga debattörer finns en "ny-slutenhet", som anser det legitimt att vi inte har något som helst ansvar för det som sker utanför vårt lands gränser, och åtminstone inte för det vi inte har direkt ekonomisk nytta av.

Med vårt senaste riksdagsval i färskt minne kan vi ändå konstatera att biståndspolitiken innehållsmässigt utvecklats i en positiv riktning. Mänskliga rättigheter och de allra mest utsatta getts en framträdande plats i det rykande färska utvecklingspolitiska handlingsprogrammet. Medborgarorganisationernas betydelse i biståndssamarbetet betonas i regeringsprogrammet. Det verkar finnas en vilja att betona global utveckling mer än den egna, nationella fördelar (om nu detta är möjligt).

Men, som sagt, den stora frågan är resurseringen. Vi är beredda att arbeta hårt för att vårt land skall leva upp till de förpliktelser vi har förbundit oss till.

Vi diskuterar också biståndets innehåll. För ett år sedan handlade det om huruvida biståndspengarna kunde användas för asylsökande i Finland. Just nu gäller diskussionen också civil krishantering och arbetet mot klimatförändring. Årligen försöker vi från organisationsvärlden i påverkansarbete och dialog betona vår syn på vilka åtgärder som leder till utveckling för de allra mest utsatta. Dessa får inte glömmas för andra intressen.

Också Finland är en del av den globala diskussionen. Just nu gäller ju diskursen åtminstone vilka resultat som åstadkoms och hur dessa kan mätas. Vi talar om kvalitet, och om koherens i biståndspolitiken. Det sistnämnda blir allt viktigare, då vi t.ex. vet åt vilka håll våra handelsförbindelser går. Som du tycker vi det är självklart att pengar som getts för att de allra fattigaste skall få ett lyft följs upp, så att de faktiskt används så effektivt som möjligt. Där måste vi som organisationer också se oss själva i spegeln. Gör vi det vi säger att vi gör? Det är hälsosamt att bli omskakad, och som kyrkliga aktörer måste vårt arbete också hålla för en objektiv kvalitetsinriktad granskning.

När det gäller pratet finns det en viss kritik som gäller konferenser med höga dagpengar. För oss är det viktigaste pratandet det som sker på gräsrotsnivå. Det viktigaste är ju att de projekt vi förverkligar stiger upp från dem som berörs av arbetet. och att det finns ett lokalt ägandeskap. Det här är också något som betonats från vårt ministerium.

Kanske det här inte svarar på dina frågor, men hoppas jag i alla fall kunnat ge en bild av några ämnen som är aktuella hos oss.
Dan-Erik Sahlberg
14.2.2012 13:56
Tack för dina kommentarer, Jan! Jag är glad att biståndsdebatten och medvetenheten om biståndspolitiken verkar vara större i Finland än vad den är i Sverige. I Sverige har det folkiga stödet och engagemanget för biståndet av tradition varit ganska stort. De senaste åren har dock debatten och samtalet om bistånds och utvecklingssamarbete med tredje världen tystnat i Sverige, vilket är tråkigt och oroväckande, anser jag. En fråga till dig som känner till förhållandena i Finland: Går delar av den finska biståndsbudgeten till finska ambassader (som inte sysslar med bistånd) på samma sätt som sker i Sverige?
Bra att biståndet diskuteras och problematiseras. Mindre biståndsprat och mera action! Konkreta förändringar på marken, hos enskilda och grupper. Biståndsindustrin slukar resurser som kunde gå direkt till konkreta biståndsprojekt.

Varför är jag inte lika upprörd som Dan-Erik? Kanske för att jag inte känner till svensk biståndspolitiks politisering eller annars känner mig träffad. Jag är varken svensk medborgare eller identifierar mig med biståndsindustrin. Detta trots att jag jobbar jag för Finlands enda svenskspråkiga biståndsorganisation Frikyrklig Samverkan FS och har varit anställd på Kyrkans Utlandshjälp.

Jag tror inte att FS eller andra kyrkliga biståndsorganisationer känner sig träffade av svenska biståndsministerns kritik. Vi är redan där. Vi har redan en action-orienterad biståndspolitik, en lätt överbyggnad och konkreta projekt, vi ser förändringarna på marken, som ministern efterlyste.

Finländsk biståndspolitik har sett vikten och nyttan av småskaliga aktörer som kan leverera små hanterbara projekt som svarar mot konkreta behov. Allt som görs kan naturligtvis göras bättre och det jobbar vi på hela tiden. Många kyrkliga action-orienterade organisationer har haft mycket nytta av biståndsprat, blivit mera professionella och tagna på allvar. Men värjer sig samtidigt för att hamna i pratbiståndsfällan.


Så här såg det ut när festdeltagarna stimmade utanför kyrkan ifjol.

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46
Stora skepp vänder långsamt, sägs det. Men i kyrkomötet sägs det vara bråttom.

KYRKOMÖTET. Senast den 12 maj ska sjökaptenen, medieföretagaren, kommunalrådet och koranforskaren lägga axeln till och börja jobba för det nya kyrko­mötet. Vi har talat med de fyra nyvalda ombuden från Borgå stift. 4.3.2024 kl. 16:23

KÄRLEK. De bad båda på varsitt håll, Kristoffer Streng i Finland och Jenny Nyqvist-Streng i Sverige, om att hitta en livskamrat. Någon som älskade Gud, någon som var musikalisk, någon med samma värderingar. Då såg Kristoffer en video på Youtube. I vår är de aktuella med sin första gemensamma skiva. 6.3.2024 kl. 10:00
Emma Klingenbergs dröm är att berätta, sjunga – och kanske lära något vidare till andra också så småningom.

PERSONEN. Emma Klingenberg är aktuell med musikalen och monologen Katrina. – Min yrkesidentitet handlar mycket om kärleken till hantverket, berättelserna – och kärleken till sången. 5.3.2024 kl. 19:01
Hans Snellman hör till tyngre namn inom fridsföreningarna som tar avstånd från LFF-separatism.

laestadianer. Rapporten som skissar på att de laestadianska fridsföreningarna skulle ta ett större avstånd till folkkyrkan får intern kritik inom rörelsen. Kyrko- och SFP-politikern Hans Snellman tar till pennan i Kyrkpressen 1.3.2024 kl. 13:37

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55
Att vara ung har varit en del av Eva Kelas identitet.

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41
Lars Lundsten är docent och förtroendevald i Johannes församling.

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00
Mia Anderssén-Löf omvald; Torsten Sandell ny i kyrkomötet

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56
Sven Grankulla är ordförande
för den arbetsgrupp som utrett framtidsalternativen
för de laestadianska bönehusföreningarna inom LFF.

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41
Tre av fyra lekmannaombud är nya: Martina Harms-Aalto, Anita Ismark och Olof Widén

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15