Jag sitter här på BB, onsdag kväll och Annika är ett och ett halvt dygn gammal. I morgon hoppas vi kunna åka hem, och då ska ni få läsa detta mitt sista inlägg som maj månads bloggare.

Det är konstigt hur mycket man hunnit glömma på drygt två år, dvs när Sofia föddes här på samma BB, och lika konstigt hur mycket som instinkten hjälper till med. Som igår kväll när Annika gjorde sin första riktiga sats i blöjan.  Hur var det nu man höll i en nyfödd stadigt och samtidigt har tillräckligt med händer fria att tvätta ordentligt och dessutom utan att få navelsträngen blöt?

Knappt ett dygn senare är jag nygammal expert på detta. Annika har god aptit, och det märks minsann i blöjorna! Till saken hör dessutom att det är något strul med blöjleveransen hit till sjukhuset (månne de smygsparar?), så vi måste hämta blöjpaketet hemifrån för  att klara denna lilla visit.

Vid detta laget har jag då alltså behövt hela 6 blöjor för att klara av alla dessa satser! På knappt 36 timmar, förstår ni... Så där stod jag för en dryg timme sen igen och tvättade och kände att nu börjar jag ha kläm på det hela, och hur jag ska njuta av att räcka över Annika till Jeff hemma så han får börja öva upp sig igen också!

Lade tillbaka Annika i hennes säng på handduken för att sätta ny blöja på, när jag insåg att hon faktiskt inte var riktigt klar med detta projekt. Så medan jag stod där och väntade på att hon skulle bli klar, på handduken, i sängen, började jag undra om detta tekniskt sett är nummer sju eller bara sex och ett halvt? Men så tröstade jag mig med att hon ju faktiskt sparade oss en blöja på detta sätt!