Vardagens rymd och ro
Sensommarluften kommer med ny skärpa, himlen känns högre . Dahlior och stockrosor glöder ännu i trädgården medan den tidiga sommarens pioner och rosor har prunkat färdigt för i år. Hösten står bakom knuten, hurra! Jag hör till dem som gillar det.
Sådär som onsdagar ofta kallas för lilla lördagen tänker jag på de första dagarna i augusti som lilla nyårsafton. Mitt i en vag melankoli över sommarmånadernas stundande slut drabbas jag av nyfikenhet över vilka möjligheter hösten och vardagen kan tänkas bjuda på. Jag skriver listor med planer och drömmar, och fast jag inser att allt på listorna inte kommer att bli av puttrar jag av iver och inspiration.
Just vardagen är ju Livet. Inte bara de enskilda instagramvänliga kalasstunderna på sommarterassen då inga surande barn eller vuxna syns på fotot. Också om vardagen stundvis är just så grå och trist som den ibland beskrivs, kan det också där gnistra till av något stort i det lilla.
Vardag - ett ord som kan locka fram känslor av både trygghet och stress. Jag längtar till den kommande höstens vardag, hur är det med dig? Blir du smått desperat av att ekorrhjulet igen ska slå igång. Är du osäker och orolig inför hösten? Eller är du helt enkelt bara inte en höstmänniska och projicerar din höstmisstro på den egentligen helt oskyldiga vardagen?
Karin Boye skriver i dikten Idyll: "nu sluter sig vardagens rymd kring oss två". Kanske det där med vardagens rymd kan lätta upp läget för en med höstangst, göra att tillvaron känns luftigare och möjligare?
De avslutande raderna i samma dikt återkommer jag till när det behövs hopp och inspiration i vardagslunken:
”Var inte rädd, i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup och innerlig hemlig helg.”