Att lugna sin trötta själ

Catherine Granlund 30.09.2024

Du känner antagligen igen den där natten när något väcker dig klockan två, bildörrar smäller, motorcyklar gasar, basdunk trummas ut via bilradion – och så får du inte tag i sömnen mer, snurrar i sängen, vänder dig, och vänder dig igen. En fot utanför täcket, ligger på sidan, magen, rygg, in med fötterna, täcke över öronen, behov att kissa. Så dyker problemen upp, de där olösliga, de som förstoras just tre-fyra-tiden på morgonnatten. Jag kämpar med att be, börjar välsigna barn, släkt och grannar, problemet dyker upp, jag är trött och vill sova, tänder lampan och försöker läsa en halv timme, snurrar runt, ser på klockan, intalar mig att inte bli stressad, det är bra att också bara ligga rak lång, det är också vila – tills jag inte står ut mer och stiger upp i ett tyst hus där alla andra sover.

Men fem timmar senare bär jag mina väskor mot den rödmålade före detta fiskestugan som farfar i tiderna köpte och seglade till från Helsingfors varje gång han skulle komma ut. Själv åker jag bil över den lilla bron som blev klar i början av 1960-talet.

Sandstranden har slätats ut av stormen. I viken guppar två par svanar och ett tredje par flyger över det stilla vattnet. Havet är lugnt. Tång och sjögräs har fösts 6-7 meter upp på stranden och vattnet från skogen har grävt en djup ränna ner i havet.

Trots den kalla natten är huset uppvärmt av morgonsolen och jag är lycklig, tar min svampkorg och går en runda. Här i skogen, där vid havet möter jag frid, dofter som lugnar min själ. Nog har jag längtat, men det har varit svårt att komma loss.

Tack gode Gud som skapat allt så vackert och för att jag har en möjlighet att komma hit, ta min korg, koka mitt kaffe, tända min brasa, se svanarnas stjärtar i vädret när de äter, en sädesärla vippa på sin lilla stjärt i den sista eftermiddagssolen på stenmuren, leta i den våta mossan med fingrarna efter trattkantareller, stoppa ett lingon i mun.

Jesus tog lärjungarna upp på förklaringsberget och Petrus ville genast bygga hyddor där. Vem trivs nu inte i härligheten? Men Jesus kallade dem tillbaka till människorna och jag vet att jag är kallad att gå tillbaka. Men de här stunderna är Guds gåvor och vi får ta emot, andas in och andas ut och bereda oss för att möta morgondagen.

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54