2 x stroke i familjen đ§ đ§
Min pappa fick en stroke, en hjÀrninfarkt (propp) i lilla hjÀrnan för tre mÄnader sen. (Min stroke var en hjÀrnblödning.)
Han Àr inte alls lika illa dÀran som jag var, men han har t.ex. svÄrt med balansen pÄ grund av infarkten och han haft mycket biverkningar av mediciner.
TyvÀrr har han inte fÄtt nÄgra stora sympatier frÄn min familj, Ätminstone inte nÀr jag har varit nÀrvarande. Man kunde kanske sÀga att vÄr familj Àr lite dysfunktionell pÄ den hÀr punkten. Typ: "Hörde du att pappa fick en stroke?" "Typiskt!"
Jag var faktiskt arg pÄ honom av nÄgon anledning i början. FÄr man sÀga sÄ? FrÄgor om varför han slapp "undan sÄ lÀtt" varvades med tacksamhet över att han Àr i sÄ pass gott skick.
IstÀllet för att tycka synd om pappa tyckte jag synd om min mamma. (Fast jag hatar nÀr nÄn tycker synd om mig.)
Men nu Àr vi riktiga strokebuddies, pappa!
Livet, livet.
