Recensioner

Tynande själslivets motgift

Joanna Nylund

Dikter ska helst vara som gourmetmat: små utsökta, omsorgsfullt komponerade munsbitar att äta med andakt och alla sinnen på helspänn.

Kurt Högnäs (f. 1931) har dukat upp en delikat liten bankett i sin senaste samling dikter och prosadikter, hans första sedan Runebergsprisnominerade De bronsblå solarna (2011).

Precis som många andra i sin generation skriver Högnäs eteriskt men tillgängligt. Diktverket blir varken ett krångligt pussel eller en uppvisning i verbal akrobatik, som så ofta i modern poesi, utan ett bildspel som bjuder på lagom mycket motstånd innan det låter sig öppnas. Högnäs besjälar naturen och tingen och vandrar bland dem som en tolk. Ibland lakoniskt betraktande, ibland avfyrande ett slag som träffar läsaren rakt i mellangärdet: ”Döda fåglar/fullbordade i olja,/tavlor som ingen/ropat in.” På ett sätt som bara skickliga poeter kan lämnar Högnäs ofta en slags öronbedövande tystnad efter sig, och mycket riktigt säger han också ”Jag tror/inte på meningar,/men på tystnaderna efteråt/i vimlet/där av vålnader/på sanningarnas huvudskalleplats”.

Årstiderna, kusten, vinden, sanden, isen, dimman, rymden och naturens eviga cirkelrörelse bildar själva ramen för Högnäs iakttagelser. Han skriver sinnligt, känsligt och klarsynt. Naturens lugna varaktighet i kontrast till tidens – och därigenom också människans – obevekliga framåtrörelse bildar ett spännande kraftfält. (”På stranden mittemot har träden kommit i svävning. Det är den tid då de rör sig drömmande genom dagens timmar och husen mellan stammarna väntar på att ljuset tänds i kronorna.”)

Någonstans mitt i finns också jaget, lika outgrundligt och fascinerande flyktigt: ”Stundtals försvinner jag ur sikte/och blir ett eko någonstans för länge sedan” och ”En gång fanns jag inte, det känns fortfarande fullt möjligt.” Här finns aningar om åldrandet, som Högnäs nuddar vid med finurlighet (”Minnet/må vara ett ruckel/men glömskan/är dess olaga rivning”) och ord om döden, vackra och sköra som glas: ”I natt/när ditt andetag mot örat dog/efter att ha varat/från vår tids begynnelse/sköts jag upp i bana/kring mitt liv.”

Det känns ibland som om livet numera är så mycket hukande över smarttelefoner och så lite finsmakande för själen. Vi behöver poeterna mer än någonsin, till att läsa världen för oss och berätta vad de ser. Hjälpa oss att stanna upp och se, större och mera. Refug är en upphöjning i vägbanan men i själva verket en synonym till tillflyktsort. Och i bokform ett utmärkt motgift till vårt kollektivt tynande själsliv.

Refug – Dikter och prosadikter
Författare: Kurt Högnäs
Förlag: Schildts & Söderströms



profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35